Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Likt hafvets ifrån thronen stötta drottning —
Och endast månen virkar in sin stråle,
Som klef sig lik, i den sig lika böljan,
Fast denna ej mer yfs kring Bnccentoro
Och icke plöjs af kölar, omkring hvilka
På hundra stränder segrens skördar såddes.
I nattens tystnad ljusets strimmor skuros
Nu blott af en gondol, hvars svarta koja
För tåget af en likfärd tyckes smyckad.
Och medan jullen halkade på vågen,
Likt andedriigten på det frusna fönstret,
Flög blicken af den man, som stod deri,
Ändock mer snabb mot färdens mål, Venedig.
Ej kände han, att vinden lyftat bort
Ifrån hans skuldra manteln. Denna köld,
Som brottades med feberglöd uti
Hans väsende, af andra stormar burits
Än den, som hven omkring hans hvita lockar.
Och nående den strand, dit han sin längtan
Som förbud hade sändt, han knäböjd kyste
Dess isköld, riddaren lik, som fallen för
Sin konungshand ett offer, kysser än
Den af lians hjertas blod uppvärmda dolken.
Han stod en främling nu på stranden af
Den underbara stad, der lifvets sol
Först lett mot honom. Sjutti vintrars skiften
Den solen hunnit redan tusen gånger
Med dystra fläckar fylla opp, och stycken
Af is på blodets ström uti hans ådror
Så ofta drifvits; tidens hand sig bredt
Uppå hans öga så, att föremålen
Ej klart som förr deri sig kunde spegla.
Och dock sig häfde uti denna stund
Hans barm så häftigt såsom ynglingens,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
