Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När fram de störta utur det försåt,
Der deras feghet sina planer dolde:
Och fegheten tar min af modets ståt,
Då hon tror kungen och hans folk reTn sålde.
Falskt dock Torqvato Conti räknat har,
Liksom han spelat falskt och utan heder.
Väl kungen nu kan ställa blott en karl
Mot tvänne dussin uti Contis leder:
Men mened svor du. Conti, likaväl,
Då du svor kungen åt hans ovän gifva.
Ny räkning kan hin ondo på din själ
Bland Demmins mörka klyftor genast skrifva.
När Neapolitanarenes hop
Framrusar att sitt säkra byte taga,
Den hoppas redan med sitt blotta rop
Från kungens närhet ryttarene jaga.
Hvad kunna dessa stela män af snö
Mot gossar, värmda af Vesuvens flamma?––––-
Jo, de för dem, de älska, kunna dö:
Finsk trohet var i konsten deras amma.
Som band af jern granitens gråa block
Till klippfast mur olösligt sammansmida.
Så slöt de finske ryttarenes flock
Sig till en ringmur invid kungens sida.
Och fast de kämpa med förtvifladt mod,
De äfven voro tyste liksom muren:
Blott dof ljöd striden, lik en fjerran flod,
Som drifs mot hafvets grafvar af naturen.
Med hetsad harm flöt fiendernes eld,
Som Etnas lava på dess hålors isar.
Men hvarje ryttare, som dignar fälld,
Ännu i döden på sin konung visar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
