Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
emot har Kant icke kunnat pä theoretisk väg visa nigot för*
nuft eller någon sann verklighet, utan nödgats stadna vid
in-sigten i den oafbrutet vexlande företeelsens overklighet. Då
nu endast företeelsens form antages vara företeelse af
menni-skans väsende, men hennes innehåll fattas såsom företeelse af
ett annat väsende och förklaras vara gifven genom inverkan
af detta, så blifver den praktiska följden häraf, att menniskan
i detta genom fremmande inverkan gifna innehåll har ett
hinder för sin sjelfbestämning, hvilket hon måste undanrödja. I
följd häraf har Kant icke kunnat sätta det menskliga
väsendets fullständiga verklighet utan blott dess renhet såsom
förnuftets fordran. Förnuftet har nemligen intet innehåll att
förverkliga. Vidare har Kant icke kunnat frigöra det praktiska
förnuftet från tidsbestämning. Det har nemligen att motverka
en serie af verkningar och dess egen verksamhet faller
der-före i tiden och blifver likasom de sinnliga verkningarnes serie
en gränslös och oaibruten fortgång i tiden. Slutligen måste
Kant för att få slut på sinnlighetens och förnuftets strid
öf-vergifva den stränga skilnaden mellan godt och ondt och i
det högsta goda intaga en sinnlig beståndsdel. Från en
oaf-bruten vexling kan således enligt Kant det menskliga
förnuftet icke befrias i och genom sig sjelft, utan måste genom
förbindelse med det sinnliga söka befrielse derifrån. Men det
sinnliga är till sin natur vexlande och äfven om förbindelsen
mellan förnuft och sinnlighet oaktadt sin obegriplighet
med-gifves kunna af Gud verkställas, så har dock vexlingen icke
derigenom fått sitt slut.
Jemföra vi Kants praktiska philosophi med den Cyrenaiska
skolans, så finna vi att Kant likasom Theodoros insett
nödvändigheten att sätta det goda såsom (pqov^g och göra det
oberoende af det vexlande och föränderliga, och likasom
He-gesios funnit, att menniskan icke kan vara utan innebåll, men
icke kunnat erkänna något innehåll såsom tillfredsställande.
Den väsendtliga skilnaden mellan Kant och de yngre
Cyrenai-kerna ligger deri att Kant utgått från känslan af förnuftets
fordringar och sökt göra reda för hvad detta förnuft är, och
huru det skulle kunna göras till den enda bestämningsgrunden
vid menniskans handlande, då deremot Cyrenaikerna utgått v
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
