Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
har i det rena varat, hvilket i sin renhet är det samma som
icke-vara, trott sig finna ett möjligt innehåll, som var
förenligt eller rättare ett med formen, dä det var möjlighet af
både form och innehåll, men har icke kunnat fasthålla varat
såsom rent, utan gifvit det bestämningar, genom hvilka det
står i förhållande till den bestämda mångfaldiga verkligheten,
och han har således icke kunnat visa det vara i och för sig
verkligt. Det kan då icke heller vara grund till den
bestämda verkligheten. Hegel har viJare icke kunnat ur varats
begrepp härleda rörelsen. Han har å andra sidan, om
rörelsen eller blifvat antages vara gifven såsom det verkligas form,
icke kunnat visa, huru dermed ett varaktigt mångfaldigt innehåll
kan förenas, utari drifvits till en gränslös rörelse, ehuru han
visserligen bemödat sig att sammanhålla de särskilda
bestäm-ningarne såsom ideella momenter i en varaktig enhet. Han
har väl uppstält begreppet om ändamålet såsom den
fullständiga enheten af all mångfald, men denna enhet upplöser sig
i en gränslös rörelse, hvarigenom det visar sig, att rörelsen
icke kan sättas såsom absolut, utan att varat upphäfves, och
att således Hegel icke kunnat lösa sin uppgift att i rörelsen
uppvisa ett varaktigt innehåll. Han måste då, om han vill
hafva något innehåll, återgå till antagandet af dettas
ursprunglighet och oändlighet, men derigenom upphäfves rörelsens eller
formens, det vill säga det verksamma jagets oändlighet. Hegel
måste således stadna vid följande dilemma: antingen är formen
absolut, och då finnes intet innehåll, eller ock är innehållet
absolut, men formen deremot icke. Hegel har väl försökt
att fasthålla först den logiska idéen och sedan den absoluta
anden såsom fulländad oändlig verklighet, men båda visa sig
vara ofullständiga, emedan genom dem begreppet om oändlig
verklighet är gifvet blott såsom en fordran, men icke såsom
fullständig verklighet. Båda hafva nemligen en mot dem
motsatt verklighet, hvilken de för sin egen verklighet icke kunna
umbära, men å andra sidan icke kunna göra till sin egen,
ehuru det i allmänhet är visadt, att all verklighet i grunden
är begreppets eller andens. Det oändligas verklighet har
således icke genom sammanbindningen af blifvats eller rörelsens
båda riktningar kunnat förklaras, utan Hegel måste erkänna,
4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
