Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Denna årsränta utgjorde en inteckningpå sextiotusen francs
i ett hus, som jag inte ens hade sett. Allt hvad jag visste var,
att min fars notarie, en gammal vän till vår familj, hvarje
kvartal lämnade mig sjuhundrafemtio francs mot mitt kvitto.
Den dag Marguerite och jag kommo till Paris för att skaffa
våning, gick jag till notarien och frågade honom på hvilket sätt
jag borde gå tillväga för att på annan person öfverlåta denna
ränta.
Den hedersmannen trodde mig vara ruinerad och frågade
mig om anledningen till detta beslut. Som jag förr eller senare
måste säga honom till hvems förmån jag gjorde denna donation,
föredrog jag att genast berätta hela sanningen.
Han gjorde ingen sådan invändning, hvartill hans ställning
som notarie och vän kunde berättigat honom att göra, utan
försäkrade mig, att han skulle åtaga sig att ordna saken på bästa
sätt.
Jag ålade honom naturligtvis den djupaste tystlåtenhet
gent emot min far, och jag återvände till Marguerite, som
väntade mig hos Julie Duprat, till hvilken hon föredragit att gå
framför att få höra på Prudence’s moralkakor.
Vi begåfvo oss ut på spaning efter rum. Alla de vi sågo
på tyckte Marguerite vara för dyra, under det jag fann dem
för enkla. Slutligen blefvo vi dock öfverens; vi hyrde i ett af
de tystaste kvarter i Paris, en liten paviljong, afsöndrad från
hufvudbyggnaden.
Bakom paviljongen låg en förtjusande trädgård som hörde
till den, omgifven af murar, nog höga för att skilja oss från
våra grannar, och nog låga för att ej begränsa utsikten.
Det var bättre än vi vågat hoppas.
Under det att jag begaf mig hem för att säga upp min
våning, gick Marguerite till en kommissionär, som, enligt hennes
utsago redan gjort för en af hennes väninnor, hvad hon nu
tänkte be honom göra för henne.
Hon återkom förtjust till rue de Provence för att hämta
mig. Kommissionären hade lofvat att betala hennes skulder,
ge henne kvitto därpå och att dessutom lämna henne tjugu tusen
francs mot det att hon afstod från hela sitt möblemang.
Af det belopp hvartill auktionen uppgick, såg du att den
hedersmannen skulle förtjänat mer än trettiotusen francs på
sin klient.
Bokskatt XIV.
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
