Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon slutade naturligtvis med att samtycka och vid
middagstiden gick jag därifrån som hennes älskare, men jag
lämnade henne utan något minne af de smekningar och kärleksord
hvarmed hon ansett sig skyldig att öfverhopa mig, som tack
för de sextusen francs jag gifvit henne.
Och ändå hade mången ruinerat sig för den där kvinnan.
Från och med denna dag lät jag Marguerite undergå en
oaflåtlig förföljelse. Olympe och hon upphörde att umgås,
du förstår lätt anledningen. Jag gaf min nya älskarinna ett
ekipage och juveler; jag började spela och begick alla de
dårskaper som en i en sådan kvinna som Olympe förälskad man
måste begå. Ryktet om min nya passion spred sig genast.
Till och med Prudence lät narra sig och trodde, att jag
helt och hållet glömt Marguerite. Vare sig att denna gissat
skälet för mitt handlingssätt eller lät vilseleda sig som de andra,
så besvarade hon med verklig värdighet de förolämpningar
jag hvarje dag tillfogade henne. Men hon tycktes lida, ty
närhelst jag mötte henne, fann jag henne alltid blekare och
sorgsnare. Min kärlek till henne, uppjagad till en punkt, som
jag trodde vara hat, njöt vid anblicken af denna oaflåtliga
smärta. Flera gånger när jag visat henne en hjärtlös
grymhet, såg hon på mig med så bedjande blickar, att jag rodnade
öfver den roll jag spelade och var nära att be henne om
förlåtelse. Men dessa anfall af ånger voro blixtlikt öfvergående,
och Olympe som förstod, att hon genom att göra Marguerite
skada, kunde få hvad hon ville af mig, uppretade mig
oupphörligt mot henne och förolämpade henne vid hvarje
tillfälle med den ihärdiga simpelheten hos en kvinna, som vet
sig ha en mans medhåll bakom sig.
Marguerite hade upphört att gå både på baler och teatrar,
af fruktan att möta oss där, Olympe och mig. Då hade de
anonyma brefven efterträdt de direkta förolämpningarna, och
det fanns inga nedrigheter, som jag ej anmodade min
älskarinna att berätta och icke själf berättade om Marguerite.
Man måste vara tokig för att drifva saken därhän. Jag
var lik en man, som, efter att ha berusat sig med dåligt vin
blir offer för en sådan nervös öfverretning, att handen är i stånd
till ett brott, utan att tanken därmed har något att skaffa.
Midt i allt detta led jag, som en martyr. Det lugn utan
förakt, den värdighet utan försmädlighet, hvarmed Marguerite
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
