- Project Runeberg -  Privatdetektiven Sherlock Holmes' äventyr. Två serier i en volym /
44

(1947) [MARC] Author: Arthur Conan Doyle Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1947, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

åsikt om saken om ett par dagar. I dag är det lördag, jag
hoppas att vi på måndag ska kunna komma till ett resultat.»

»Nå, Watson», sade Holmes, då mr Wilson gått sin väg,
»vad tror du om allt detta?»

»Jag begriper inte ett dugg», svarade jag uppriktigt. »Det
är en högst mystisk historia.»

»I regeln gäller», sade Holmes, »att ju besynnerligare en
sak förefaller, desto mindre mystisk visar den sig sedan vara.
Det är de vanliga, triviala, på intet sätt karaktäristiska
brotten, som äro de verkligt brydsamma att utreda, alldeles som
vanliga, triviala ansikten äro svårast att identifiera... Men
jag måste raska på med den här saken.»

»Vad ämnar du då göra?» frågade jag.

»Röka», svarade han. »Det är riktigt ett tre-piporsproblem,
och jag får be dig att inte tala till mig på femtio minuter.»

Han kröp ihop i stolen, med de magra knäna uppdragna
ända till den hökliknande näsan, och där satt han nu med
slutna ögon och den svarta kritpipan stickande ut som
näbben på någon besynnerlig fågel. Jag hade kommit till den
slutsatsen, att han somnat, och jag började själv nicka till, då
han plötsligt sprang upp från stolen med hållningen hos en
man, som kommit på det klara med sig själv, och lade pipan
på kaminkransen.

»Sarasate spelar i St. James Hall i eftermiddag», yttrade
han. »Vad tror du, Watson, kunna din patienter undvara dig
några timmar?»

»Jag har ingenting att göra i dag, min praktik upptar mig
aldrig så helt och hållet.»

»Sätt då på dig hatten och kom. Jag ämnar först gå genom
City och alltid kunna vi få oss litet lunch under vägen. Jag
ser av programmet, att man bjuder på en hel del tysk musik,
som jag för min del tycker bättre om än italiensk eller fransk;
den är så att säga inåtvänd, och även jag önskar i dag att vara
’inåtvänd’. Kom nu.»

Vi foro med den underjordiska järnvägen till Aldersgate,
och en kort promenad förde oss till Saxe Coburg Square,
scenen för den besynnerliga historia vi hört på förmiddagen.
Det var ett futtigt, lortsnyggt litet torg, omgivet av fyra rader
smutsiga tvåvånings stenhus, som hade utsikt över en liten, av
ett järnstaket omgiven trädgårdsanläggning, där en illa skött

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:49:45 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dacholmes/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free