Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första serien - De rödhårigas förening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fantastiska annons om de rödhårigas förening och avskrivandet av
Encyklopedien måste vara att få den icke alltför skarpsinniga
pantlånaren avlägsnad några timmar varje dag. Det var ett
lustigt sätt att vinna detta mål, men det skulle verkligen ha
varit svårt att föreslå något bättre. Antagligen uppstod
tanken på denna metod i Clays uppfinningsrika hjärna på grund
av färgen på hans medbrottslings hår. De fyra punden i
veckan voro ett lockbete, som måste verka på honom, och vad
betydde denna summa för dem, som spelade ett spel med en
vinst på många tusen? De satte in annonsen, den ena skälmen
hade det tillfälliga kontoret, den andra lockade pantlånaren
att söka den lediga platsen, och båda tillsammans
sörjde de för, att mannen skulle vara borta från hemmet varje
förmiddag. Från det ögonblick jag hörde, att bokhållaren gick
för halv lön, stod det klart för mig, att han hade något starkt
skäl att skaffa sig denna plats.»
»Men hur kunde du gissa, vilket detta skäl var?»
»Om det hade funnits kvinnor i huset, skulle jag ha
misstänkt en vanlig simpel intrig; men det antagandet var
alldeles uteslutet. Mannens affär var liten, och det fanns ingenting
i hans hus så värdefullt, att det kunde förklara så vidlyftiga
tillrustningar och så stora utgifter som deras. De måste
således vara något utomhus. Vad kunde det vara? Jag tänkte
på biträdets mani att fotografera och hans påhitt att
försvinna i källaren. Källaren! — där låg änden av denna
intrasslade ledtråd. Jag gjorde mig därpå närmare underrättad om
denna hemlighetsfulla bokhållare och fann, att jag hade att
göra med en av de kallblodigaste och djärvaste brottslingar
i London. Han hade något att bestyra i källaren, något som
krävde många timmars arbete om dagen under flera
månader. Vad kunde det vara? undrade jag åter. Jag kunde inte
tänka mig något annat, än att han grävde en underjordisk
gång till någon annan byggnad.
Så långt hade jag kommit, då vi besökte själva skådeplatsen.
Det väckte då din förvåning att se mig slå på stenläggningen
med käppen. Jag undersökte, ser du, om källaren
sträckte sig framför eller bakom huset; den var icke
framför. Därpå ringde jag, och biträdet kom ut och öppnade, som
jag hoppades. Vi hade haft några skärmytslingar med
varandra, men aldrig sett varandra. Jag såg knappast på hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
