- Project Runeberg -  Privatdetektiven Sherlock Holmes' äventyr. Två serier i en volym /
279

(1947) [MARC] Author: Arthur Conan Doyle Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Winchester, var mr Rucastle mig till mötes med sin vagn.
Deras ställe har, som han sade, ett vackert läge, men huset är
i sig självt inte vidare vackert, ty det är ett stort, klumpigt,
vitrappat hus fullt med fläckar och strimmor av fukt och
regn. Huset är på tre sidor omgivet av skog, på den fjärde
sidan, framsidan, sträcker sig ett fält, som sänker sig ned mot
Southampton-landsvägen, vilken går fram endast ett par
hundra fot från porten. Detta fält tillhör huset, men skogen
på de andra sidorna hör till lord Southertons jaktmarker.

Mr Rucastle var under vår åktur lika älskvärd som jag
förut sett honom, och han presenterade mig samma afton för sin
hustru och sin lilla son. Vi hade orätt i vårt antagande, mr
Holmes — mrs Rucastle är inte sinnesrubbad. Jag fann henne
vara en tystlåten, blek kvinna, mycket yngre än mannen, inte
mer än trettio år, skulle jag tro, under det att han måste vara
minst fyrtiofem. Av deras samtal kan jag förstå, att de varit
gifta omkring sju år, att han var änkling och att hans enda
barn i första giftet var den dotter, som rest till Philadelphia.
Mr Rucastle sade mig en gång i enrum, att orsaken till att
hon lämnade dem var en oresonlig motvilja för styvmodern.
Som denna dotter måste vara omkring tjugu år, kan jag mycket
väl tänka mig, att hennes ställning till sin unga styvmor
måste ha varit ganska kinkig.

Mrs Rucastle syntes mig vara lika intetsägande till förståndet
som hon var till det yttre. Hon gjorde varken något gott
eller dåligt intryck på mig, hon var en nolla. Det var emellertid
lätt att se, att hon var lidelsefullt fäst vid sin man och sin
lilla son, ty hennes ljusgrå ögon vandrade oupphörligt från
den ene till den andre av dem, i det hon sökte utforska varje
deras önskan och om möjligt uppfylla den redan på förhand.
Han var även vänlig mot henne på sitt bullersamma, något
grovkorniga sätt, och de syntes mig i det hela vara ett
mycket lyckligt par. Och likväl har denna kvinna någon hemlig
sorg. Jag har ofta sett henne sitta försjunken i djupa tankar
med den dystraste min, och jag har mer än en gång överraskat
henne under tårar. Jag har ibland tänkt, att det var hennes
sons sinnelag, som oroade henne, ty aldrig har jag sett en
så ytterligt bortskämd och elak liten varelse med så dåliga
anlag. Han är liten till växten för sin ålder, med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Mar 14 00:22:53 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dacholmes/0281.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free