- Project Runeberg -  Privatdetektiven Sherlock Holmes' äventyr. Två serier i en volym /
324

(1947) [MARC] Author: Arthur Conan Doyle Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bränna piphuvudet, så att det till sist blir kolat. Och här är
det endast på högra sidan, varav jag drar den slutsatsen, att
ägaren är vänsterhänt. Håll din pipa över lampan, så skall du
få se, hur underligt det faller sig för dig, som är högerhänt,
att hålla högra sidan till lågan. Du skulle möjligen för
någon gång hålla den andra sidan till, men det skulle aldrig bli
någon vana; den här pipan däremot har alltid hållits på det
sättet. Vidare ser du här, att han bitit genom bärnstenen; det
kan endast en stark och energisk karl med goda tänder göra.
Men om jag inte misstar mig, har jag honom i trappan, så att
vi nu få något intressantare än hans pipa att studera.»

Ögonblicket därpå öppnades dörren, och en reslig ung man
kom in. Han var omsorgsfullt men enkelt klädd i en mörkgrå
kostym och bar i handen en brun, bredskyggig mjuk filthatt.
Jag skulle ha tagit honom för trettio år, men han var i
verkligheten några år äldre.

»Ursäkta», sade han något förläget, »jag borde kanske ha
knackat först — ja, naturligtvis borde jag det ha gjort. Saken
är den, att jag är något upprörd, så att ni få vara goda och
ursäkta mig, mina herrar.» Han for med handen över pannan
liksom halvt bedövad och snarare föll ned än satte sig på en
stol.

»Jag kan se att ni inte sovit på ett par nätter», sade Holmes
på sitt lätta, vänliga sätt. »Det frestar en människas nerver
mer än både arbete och nöjen. På vad sätt kan jag vara er till
nytta?»

»Jag har kommit för att få ett råd av er, sir. Jag vet inte
vad jag skall göra, det är som om hela mitt liv gått i spillror.»

»Önskar ni rådfråga mig i min egenskap av privatdetektiv?»

»Inte blott det, jag önskar höra er åsikt som en man av
omdöme — en man med världserfarenhet. Jag vill veta, vad jag
närmast bör företaga mig, och jag hoppas till gud, att ni kan
säga mig det.»

Han talade i korta, skarpa avbrutna meningar, liksom
stötvis, och det föreföll mig som om det plågade honom att
behöva tala alls och att det fordrades hela hans viljeansträngning
att kunna göra det.

»Det gäller en högst grannlaga sak», fortsatte han. »Man

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Mar 14 00:22:53 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dacholmes/0326.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free