Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra serien - Krymplingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dotter till en fanjunkare vid samma regemente. Som naturligt
var, förekom det litet social friktion på grund av hustruns
enkla härkomst, då mannen blivit officer och därigenom kommit
i en annan omgivning. De tyckas emellertid raskt ha lämpat
sig efter de nya förhållandena, och mrs Barclay lär alltid
ha varit lika omtyckt av regementets fruar som hennes man
av sina officerskamrater. Kanske bör jag tillägga, att mrs
Barclay varit en stor skönhet och att hon till och med ännu i dag,
då hon varit gift omkring trettio år, har ett synnerligen
behagligt utseende, ja, kan kallas vacker ännu.
Överste Barclays familjeliv tycks ha varit odelat lyckligt.
Major Murphy, som meddelat mig de flesta av mina fakta,
försäkrar att han aldrig hört talas om minsta söndring mellan
de båda makarna. På det hela anser han mannens hängivenhet
för sin hustru ha varit ännu större än hennes för honom.
Han visade alltid stor oro, om han bara behövde vara borta
från henne en enda dag; hon däremot, ehuru honom varmt
tillgiven och trofast, lade inte sina känslor i dagen så öppet
som han. I alla fall betraktades de inom regementet som
mönstret för ett medelålders äkta par. Det fanns absolut
ingenting i deras förhållande till varandra, som kunnat
förbereda folk på den tragedi, som skulle komma.
Överste Barclay själv synes ha haft några egendomliga
karaktärsdrag. Han visade sig, då han var vid sitt vanliga lynne,
som en präktig, fryntlig och munter gammal soldat, men vid
vissa tillfällen kunde han lägga i dagen stor häftighet och
även hämndlystnad; denna sida av sin natur tycks han
emellertid aldrig ha visat sin hustru. Ett annat förhållande, som
väckt major Murphys uppmärksamhet och tre av de andra
fem officerarnas, med vilka jag talat, var den besynnerliga
nedstämning, som emellanåt kom över honom. Som major
Murphy yttrade sig, såg det ibland ut, som om en osynlig hand
bortjagat leendet från hans läppar, mitt under det han deltog
i officerarnas muntra skämt och prat i mässen; då han var vid
detta lynne, kunde han under flera dagar å rad vara försjunken
i den djupaste melankoli. Detta och en viss vidskeplighet
voro de enda ovanliga karaktärsdrag hos honom, som hans
kamrater iakttagit. Den senare egendomligheten tog sig
uttryck i en viss motvilja för att lämnas ensam, i synnerhet efter
mörkrets inbrott. Denna barnsliga yttring hos en för övrigt så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
