Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra serien - Den grekiska tolkens äventyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
av lyktan vid grinden, men hur vet ni att vagnen var tungt
lastad?»
»Ni observerade kanske att det även gick hjulspår i motsatt
riktning, inåt, men att spåren utåt voro mycket djupare — ja,
så mycket djupare, att vi med säkerhet kunna säga, att vagnen
var tungt lastad på utgående.»
»Ni är en smula för djupsinnig för mig», sade inspektören
med en axelryckning. »Det här blir ingen lätt port att bryta
upp. Men först ska vi undersöka, om inte någon hör oss.»
Han hamrade på av alla krafter med portklappen och ringde
på klockan, men utan resultat. Holmes hade försvunnit,
men kom tillbaka om några minuter.
»Jag har fått upp ett fönster», sade han.
»Det är en välgärning att ni är med och inte mot polisen,
mr Holmes», anmärkte polisinspektören, då han såg hur skickligt
Holmes förstått att lyfta av haken. »Jag tänker att vi i
betraktande av omständigheterna kunna stiga på utan någon
inbjudning.»
Vi gingo en och en genom fönstret och in i ett stort rum,
som tydligen var detsamma, vari mr Melas befunnit sig.
Inspektören hade tänt sin lykta och vid dess sken kunde vi se de
två dörrarna, kaminfrisen av vit marmor, lampan och den
japanska rustningen, såsom han beskrivit dem. På bordet stodo
två glas, en tom konjaksbutelj och lämningarna efter en
måltid.
»Vad var det?» sade Holmes plötsligt.
Vi stodo alla stilla och lyssnade. Ett sakta klagande och
stönande ljud hördes någonstans över våra huvuden. Holmes
rusade ut i hallen. Det hemska ljudet kom från övre våningen;
han sprang uppför trappan, tätt åtföljd av inspektören
och mig, under det hans bror Mycroft kom så fort hans stora,
tunga kropp tillät.
Vi hade tre dörrar framför oss, då vi kommit upp, och det
var från den mellersta, som de hemska ljuden kommo, ibland
som ett doft mummel, ibland som ett kvidande. Dörren var
låst, men nyckeln satt på yttersidan. Holmes kastade upp
dörren och rusade in, men kom genast ut igen med handen för
strupen.
»Det är kolos!» utropade han, »Vänta ett ögonblick, så går
det ut.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
