Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De skandinaviska alunbruken
danske adelsmannen Jochum Beck (o. 1602—382), betytt mest för
anläggningens utveckling. Stora svårigheter mötte, inte minst genom
de dansk-svenska krigen. Beck, som en tid ansågs vara Danmarks
rikaste man, offrade hela sin förmögenhet på bruket, och redan
under 1650-talet kom en del av anläggningen i händerna på hans
kreditorer och förblev i deras våld ända tills grevinnan Christina
Piper i början av 1700-talet förvärvade äganderätt till så gott som
hela bruket. Tillverkningen beräknades 1648 till o. 600 tunnor pr år.
Under 1650-talet torde den ha stegrats till omkring det dubbla och
ökades därefter ytterligare så att den under 1680-talet uppgick till
0. 2.500 tunnor. Brukets glansperiod omfattar tiden 1693—1760 då
årliga produktionen i medeltal utgjorde 4.500 tunnor (1728 högst
med 5.755 tunnor). Därefter börjar en tillbakagång, i första hand
framkallad av brist på ved. 1790—1820 stannade årliga tillverk-
ningen vid o. 1.000 tunnor. Därefter stegrades den åter till o. 1.500
tunnor. Efter 1860 vidtog det slutliga tillbakagåendet. Aluntillverk-
ningen upphörde 1912. Under sin storhetstid sysselsatte bruket ett
par hundra arbetare.
Lovers alunbruk. Landshövdingen Georg Vilhelm Fleetwood och
assessoren Gustav Fredrik Rothlieb erhöllo 1723 privilegium på ett
alunbruk, som skulle anläggas i S. Möckleby på Oland och omfatta 3
pannor. Ved hämtades från Småland. Detta var emellertid förbundet
med olägenheter, varför man 1725 sökte och erhöll tillstånd att
flytta anläggningen till Loversåns mynning i Hagby socken söder om
Kalmar. En försöksanläggning där hade kommit till stånd redan
1724. Lantmätaren Jakob Faggot uppges ha medverkat vid brukets
inrättande. Del i verkets anläggning hade också en tjänsteman från
Andrarums bruk, Peter Udd, varjämte alunkokningen de första åren
förestods av en därifrån förrymd »pannesven». Tillverkningen ut-
gjorde 1726 endast 32 tunnor, 1727 425 och 1730 1.318 tunnor.
Därefter torde den fram till 1790-talet stannat vid 700 å 1.000 tun-
nor. 1792—1829 uppgick den i medeltal till 1.300 tunnor. Under
1830-talet hade bruket att kämpa med stora svårigheter och tillverk-
ningen gick avsevärt tillbaka för att 1840 alldeles upphöra. 1841 flyt-
tades hela anläggningen till Degerhamn på Oland, sedan man lärt sig
använda skiffer som bränsle i stället för ved. Det nya brukets pro-
duktion nådde 1855 upp till 1.000 tunnor och höll sig t. o. m. 1870
något över detta belopp. Därefter inträdde en hastig tillbakagång och
tillverkningen upphörde 1877.
Ad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
