Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vaskguld
Den har åter och åter vaknat till nytt liv. Är 1902 anordnade den
kände svenske ingeniören Äke Sjögren en prospekteringsexpedition
dit upp, vari han själv jämte bergsingeniören Sune Granström deltogo
som ledare. Under 12/3 månads tid utfördes undersökningar utefter
Ivalojokkis ena strand, men resultatet blev så föga lockande, att alla
planer på ett tilltänkt större företag skrinlades. Senare hava flera
försök i stor skala tid efter annan företagits, varvid modernt maski-
neri även kommit till användning, och amalgameringsprocessen för
det mest finfördelade guldstoftets uppslutande tillämpats. Man har
även försökt den sibiriska isschaktmetoden för att under vintern kunna
komma ner till älvarnas botten för grusbäddens undersökning. Till
sist hava under sommaren 1935 grundliga arbeten bedrivits efter av
finska staten meddelade koncessioner dels av Bolidens Gruv Aktiebo-
lag och dels av The Selection Trust Co. i London. Enligt notis i en
engelsk tidning har det sistnämnda bolaget avslutat sitt arbete utan
att finna anledning att fortsätta. Samtidigt med att dylika större pro-
spekteringar, framkallade av det nu rådande höga guldpriset och
bekostade av kapitalstarka företag, bedrivits, hava mindre guldgrä-
varelag, nu som tidigare, skaffat sig sitt levebröd genom sommar-
vaskning i någon av de guldförande mindre älvarna.
Under augusti 1935 hade jag tillfälle följa arbetets gång vid ett
sådant lag. Vaskeriet var förlagt till en liten ådal Lanioja, belägen
strax invid Lanila gästgivaregård, tillhörig den i åtskilliga reseskild-
ringar omnämnde Max Peronius, som efter studieåren vid Helsing-
fors universitet slagit sig ner i finska Lapplands ödemarker. Han talar
svenska, och jag är honom mycket tacksam för att han välvilligt
ställde sig till förfogande som ciceron. Än, i vars fåra och sidobäddar
sex man arbetade på utvinning av där befintligt bottenguld, var
djupt nerskuren i de lösa avlagringarna, och under grävningen blot-
tades berggrunden nästan överallt. Bergytan föll starkt undan i ström-
riktningen, så att ån bildade en fors. Det hela var sålunda av natu-
ren ganska idealiskt anordnat för anläggning av s. k. rännvaskning.
Vi klättrade med någon möda ner för ena dalbranten, där lagets
chef, Korhonen, vilken dess bättre även befanns förstå svenska, vän-
ligt besvarade mina många frågor. Den härvarande guldförekomsten
hade redan under »rushen» i början av 1870-talet varit föremål för
bearbetning, och många spår av den tidens guldgräveri voro att se.
Man gick nu vida mera rationellt till väga, än vad då varit fallet.
Efter grundliga undersökningar både rörande guldmängden och de
Sd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
