Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
Älskade hon pojken ännu, eller hade hon mist sin
kärlek till honom samtidigt med sina illusioner?
— Och vad svarade han?
Hon skrattade litet nervöst.
— Vi hade tio minuter på oss, och vi hade
mötts i tredje klassens väntsal bakom pelarna på
Centralen. Han sade, att han inte förstod, vad jag
menade, han hade gett allt, vad han kunnat. Men
jag, som plötsligt blivit obarmhärtigt klarsynt,
såg på hans ögon, att han ljög. Jag tror, att det
var han och inte jag, som kände klasskillnaden
som en pina. Han kunde aldrig glömma, vem min
far var, medan han inte kände till sin egen. Och
därför blev hans stackars kärlek bara till rädsla
för honom. ,
— Och så skildes ni?
— Jag lämnade honom bland
tredjeklasspassa-gerarna och tog själv bil hem till Strandvägen.
Hon slöt ögonen, trött som ett barn, som lekt för
länge.
Louis gick i tankarna igenom, vad hon sagt.
Han var alltid noggrann ända till pinsamhet med
alla detaljer och ordnade dem systematiskt som i
ett rättegångsprotokoll för att sedan kunna klart
och koncist säga sin mening.
— Jag förstår inte riktigt, sade han därefter.
Du förlåter väl, om jag frågar litet indiskret?
— Var så god. Hon öppnade ögonen och log
mot honom.
— Att han tycker om dig, är väl klart. Jag
kan inte tänka mig något annat. — Louis kunde
aldrig tänka sig annat än att alla, som lärde känna
Gertrud, blevo förälskade i henne. — Men älskar
du honom ännu?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
