Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
Hans hjärta slog i sto rmt akt, och han böjde sig
fram för att noga iaktta hennes uttryck.
Det blev ett ögonblicks tystnad.
Flickan knäppte hårt ihop händerna.
— Jag älskade honom, sade hon slutligen utan
att se på Louis. »Hon talar i imperfektum», for
det genom hans huvud som en jubelfanfar.
— Jag älskade honom verkligen oerhört. Jag
omgav honom med det fullkomligt romantiska
skimmer, som omgav hjältarna i de engelska
romanerna jag läste i min barndom. På
klasskillnaden tänkte jag inte alls annat än som ett pius i
romantiken, och till sist retade han mig just med
sina eviga påminnelser därom. Då blev jag trött på
det, fast först ond på mig själv för att jag blev trött.
Men det pinade mig att se honom gå i en ständig
rädsla för upptäckt. N u tycker han kanske, att det
är tomt, men kanske också, att han allaredan
godmodigt kommit underfund med att det var bäst,
som skedde.
— Alltså blir det inte fler kapitel i den
romanen?
— Var nu inte stygg, Louis. Nej, det var sista
sidan.
— För att fortsätta liknelsen så får jag bekänna,
att jag läste sista sidan genast. ’
— Usch ja, det förstod jag nog den där gången
jag talade om det för dig.
Hon reste sig upp för att gå. Hans hjärta slog
vilt, men han tvingade sig till lugn. Även han
reste sig.
— Och varför kom du just till mig, p e t i t e ?
— A, till dig kommer jag ju med allt, vad jag
upplever. Du är så god och lugn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
