- Project Runeberg -  En Dagdriverskas Anteckningar /
84

(1923) [MARC] [MARC] Author: Agnes von Krusenstjerna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

84

I dag fyllde han tjugufem år. Den där lilla
linhåriga pysen! Hon log och lät händerna sjunka
i knät. Tjugufem långa år! Det föreföll henne,
som om hans steg följt henne hela hennes liv,
slagit en trollring omkring henne, som hon aldrig
kunnat gå utom. Först de stapplande första
stegen! En liten knubbig pojke står upprätt på
golvet. Han är eldröd i ansiktet av förtjusning
och spänning, armarna fäkta i luften, klänningen
står rätt ut bak, som om stormen rusat in i
barnkammaren, och munnen är halvöppen. »Så ja

— så ja! Stå tull — stå lull!» Långt borta, han
tycker, att det är en lång, lång väg dit, ty hela
barnkammargolvet ligger emellan, sträckas ett par
armar emot honom. »Stå lull!» Så rusar han i väg

— vacklar — sätter sig med en duns i golvet —
och börjar genast skrika. Men i samma ögonblick
lyftes han upp av de vänliga armarna, somi
sträcktes emot honom.

»Så — så! Lillen inte gråta! Se solen!» Och
lillen skrattar och hoppar upp och ned i mammas
famn. Solstrålarna dansa kring barnkammarens
väggar och glittra på en stor tår, som rinner utför
barnets kind. Regn och solsken i en ständig
omväxling, som kan göra en vuxen helt förvirrad!

Stegen bli allt stadigare. Han står inte längre
»lull» med darrande ben. Nu springer han — _går
aldrig! — rusar omkring med ett odygdigt
uttryck i de runda ögonen. Barnkammaren räcker
inte till. De ivriga stegen höras i alla rum. Husch!
Där drogs en bordduk ner — där föll en stol.
Fy — fy, lillen! Lika lätt till tårarna är det
alltjämt. De skölja över ansiktet, och han ler, innan
de hunnit torka.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:28:04 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dagdriv/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free