- Project Runeberg -  En Dagdriverskas Anteckningar /
85

(1923) [MARC] [MARC] Author: Agnes von Krusenstjerna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

85

Nu vandrar han i trädgården bland blommorna.
Mamma sitter i fönstret och ser det lilla ljusa
huvudet skymta fram än här, än där. Han luktar
försiktigt på de röda rosorna, ty han vet, att de
kunna stickas otäckt, han kör ner sin lilla näsa
bland vallmon, och när han åter lyfter huvudet,
är ansiktet gult av lätt frömjöl. En brun näve
stickes i byxfickan, ty byxfickor äro ännu något
mycket nytt och förtjusande, och han står stilla
mitt på sandgången: en liten bredbent gynnare,
allvarlig och tvär. Så ler han plötsligt med den
odygdiga glimten i ögonen. Han kastar en snabb
blick mot fönstret, kryper så ned under en
krusbärsbuske och kommer fram igen med en vit
maskrosboll på en lång stjälk. Ännu en försiktig
blick mot fönstret! Maskrosen gömmes bakom
ryggen, och han springer uppför gången.

»Mamma! Mamma!»

Den omisstänksamma modern öppnar genast
fönstret. »Pu-u!» Där blåstes i ett vitt moln hela
maskrosbollen i ansiktet på henne. Så de skratta
bägge två! Hans gälla glada skratt överröstar
hennes. Han lutar huvudet tillbaka och skrattar
med solen i ögonen — skrattar till dess han
måste hoppa runt, runt och hålla sig för magen.

De ha hemligheter emellan sig, dessa två. Pappa
är nog bra, men han får inte veta om dem. Han
bara skulle skratta åt troil och älvor! Men de
finnas, de finnas överallt. Han ser de fina vita
älvorna sitta och gunga på blommorna om
rnornarna, då daggen glänser i gräset och solen ännu
ej stigit så högt upp på himlen. Men smyger han
sig ut på tå för att närma sig dem, fly de sin
väg så fort, att han endast ser deras slöjor glida

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:28:04 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dagdriv/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free