Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
121
siffrorna liksom nött sig in i hans hjärna, så att
intet annat rymdes där: jo, saknad och längtan,
men kanske de hade sin plats i hjärtat. Han tänkte
på att han i själva verket hade varit ofri som en
fånge, ty hans knappt tillmätta lön räckte endast
till det nödvändigaste. Han kunde aldrig köpa sig
något vackert, aldrig en enda gång slå sig lös.
Han hade sökt göra sig blind och döv för att
kunna leva, och det hade bildats ett tomrum
omkring honom. Så hade denna plan att ändra
ett par siffror i kassaboken, denna idé som utförts
tusen gånger förut av andra, kommit över honom
plötsligt för några dagar sedan — mera som en
tvångstanke, som han inte kunde skaka av sig,
än som något infall, som han egentligen fann
genialiskt.
Långsamt tog han sin hatt och vände sig om
för att släcka ljuset. Där hängde kartan, en vanlig
skolkarta över Europa. Ofta då han varit ensam
på kontoret hade han studerat den och önskat, att
han kunnat fara till alla dessa ställen, som lågo så
vackert placerade utmed den blåa färg, som på
kartan betydde hav, ty han älskade havet; men
nu, då han stod med medlen till resan i fickan,
kände han ingen glädje.
Av gammal vana kastade han en hastig blick på
barometern. Den stod på osäkert. Hade den gamla
barometern plötsligt blivit känslig inte bara för
vädret, utan även för den mångårige och trogne
kontoristens sinnesstämning? Han drog litet på
munnen åt tanken, men när han knäppte igen
rocken, kände han den uppblåsta plånboken trycka
mot bröstet, och leendet försvann.
Hans blickar föllo på stolen, där han nyss suttit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
