Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
Därunder var mattan utnött av hans fötter. Han
skulle aldrig sitta där mer, han skulle aldrig mer
se bläckfläcken på väggen eller riva ett blad ur
väggalmanackan. Med en plötslig beslutsamhet
släckte han ljuset och gick ut genom dörren. Han
låste den omsorgsfullt efter sig.
En stund senare sågs en liten herre med ett
fårat ansikte och bekymrad blick gå av och an
utanför en av stadens restauranger. Det var
Thomas Möller.
De upplysta fönstren kastade breda ljusband ut
på trottoaren, och det smällde oupphörligt i
restaurangdörren av kommande och gående. Ända
ut på gatan tyckte sig Möller höra, hur det
surrade därinne som i en bikupa, och bakom de
ljusa gardinerna skymtade han ett oroligt
skuggspel av människor och ljus.
Ett par bilar körde fram till porten, och ett
högröstat sällskap steg ur. Möller fattade tag i
dörren i detsamma som den höll på att smälla
igen efter en ung flicka, som sprungit i tunna
skor och silkesstrumpor över snön. Han steg in.
En orkester spelade, och ljus och toner strömmade
emot honom och gjorde honom helt yr i huvudet.
Han vände ögonblickligen och flydde. Vad hade
han där att göra? I åratal hade han kokat sin
lilla middag på ett spritkök; den hade smakat
utmärkt, och det hade ej behövts musik till den
måltiden. För övrigt kunde en middag, en fin
champagnemiddag, på den där restaurangen inte
gå under femtio kronor, och dessutom skulle de
där överlägsna kyparna ha något och
rockvaktmästaren och uppasserskan vid kaffet. Han
er-tappade sig med att på sitt precisa sätt gå och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
