Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125
haft någon glädje därav. Hans inre resurser till att
känna glädje voro uttorkade.
Med en sista förbittrad blick på de två unga
glödande ansiktena betalade han än en gång ur
sin egen allt magrare kassa och gick ut.
Den friska luften gjorde honom gott. Snön
knastrade blåglänsande under hans fötter, och
träden i parken, där han gick, voro överdragna
med rimfrost, som lyste vit i lyktornas sken.
Nere vid järnvägsstationen rådde all den nervösa
brådska, som troget upprepar sig varje kväll,
innan expresståget avgår. Det var ett hojtande, ett
gnisslande, ett surr, som var öronbedövande. I
vestibulen stodo människor vid sina kappsäckar,
och vid biljettluckan trängdes en svart kö.
Thomas Möller befann sig sist i kön. Han hade
intet gepäck, det tänkte han köpa, sedan han
kommit över med färjan. Och alltså behövde han
nu endast följa med strömmen.
Med trötta ögon och med något i blicken, som
påminde om ett instängt djur, som slutat att
hoppas på friheten, betraktade han en ung fru,
som stod utanför kön och lutad mot räcket talade
med sin man. Genom det tunna resfloret, som hon
knutit kring hatten, strålade hennes ögon fuktiga
och glada, och hennes leende återspeglades var
gång i den unge mannens ansikte bredvid henne.
Det var han, som skulle köpa biljetterna, men hon
pratade oförtrutet med låg, ivrig röst, och medan
hon talade, trampade hon med en liten pikant
fot i lackskinnskänga mot stengolvet.
— Du glömde väl inte att släcka det elektriska
ljuset? sade hon. Tänk om du glömt det! Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
