Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
ha skapat en intressant filosofi av århundradenas
erfarenheter. Har ni aldrig sett honom?
Ordqvist, vars hela liv varit en kamp för att
förtjäna pengar på skriverier, kände plötsligt ett
slags blygsel. Nej, han hade aldrig sett sådant.
Och här var en man, som satt och gjorde prosa
därom alldeles gratis.
Urmakarn fortsatte med ögonen på den stora
skuggan vid sidan av kakelugnen: — Tänk er!
Denne man, som ser människobarnen i det
ögonblick, då de måste ge upp alltsammans, lämna
det för den stora ovissheten! Vilka märkliga saker
får inte han bevittna; vilka förfärliga tragedier
och vilka underliga komedier! Jag tänker mig, att
han mången gång ler bistert. Förmodligen, jag
tycker om att tänka mig det så, vet Döden lika
litet som vi, varför vi blivit till och vad allt
detta skall tjäna till. Men han har en överblick
av det hela, och när han lägger ihop och
slutsumman börjar växa på hans erfarenheters konto,
så förstår han kanske bättre än andra, och
kanske han ej dömer så hårt över den, som försatt
oss i detta elände och efter vilkens pipa vi dansa,
antingen vi vilja det eller ej.
— Jag har aldrig tänkt över detta. Ordqvists
ansikte såg i denna stund mycket ungt och mycket
oerfaret ut. Det hade också ett generat uttryck.
Urmakarn log litet höstblekt, visset.
— Nej, jag kan förstå det, min gosse. Det är
så fördelat här i världen, att för somliga är döden
en skräck, för andra en vän, och för andra åter
är han en skugga, som inte framträder förrän vid
livets afton, och då kunna de inte ens observera
skuggan, förrän alltihop är över.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
