- Project Runeberg -  En Dagdriverskas Anteckningar /
187

(1923) [MARC] [MARC] Author: Agnes von Krusenstjerna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

187

muren; och hon fantiserade i timtal för solvisaren
om vad de blå duvorna hade upplevat, innan de
slagit sig till ro.

Det man inte sett, ligger alltid sol över. Därför
föreställde sig Sola Gull världen utanför
slottsmuren som en stor, bred, vit flod, varöver
solskenet darrade i tusen reflexer och utefter vars
strand de skönaste blommor växte. Och var dag
sträckte hon längtande ut armarna efter denna
värld.

Det var en förmiddag, som Sola Gull stod vid
blåduvorna och pratade. Hon hade mycket att
tala om. Prins Archibald från andra sidan havet
hade sänt ett drakskepp över till prinsessan Sola
Gulls far, och drakskeppet hade varit lastat med
de underbaraste juveler; ty han hade hört ryktet
om Sola Gulls skönhet, och nu ville han vinna
henne. Men kungen hade sänt skeppet tillbaka
med den hälsningen, att om prinsen ville vinna
prinsessan, skulle han komma själv. Det var detta
Sola Gull talade om för blåduvorna, och då och
då skrattade hon ett litet gäckande, ,spefullt skratt.

— Prins Archibald, prins Archibald, sade hon,
tycker ni inte, att det namnet låter som en
fnysning, en fnysning av en stor och väldig springare ?
Och så skrattade hon, så att den lilla gullkronan
på hennes hjässa åkte på sned.

Uppe på himlen ovanför slottsmuren seglade
ett moln: ett moln, som såg ut som en svan med
sträckta, singlande vingar. Sola Gull tittade upp,
och hennes lilla ansikte blev så allvarligt. Hon
sträckte armarna mot molnet. Hon glömde det
med juveler lastade skeppet och glömde prinsen
på andra sidan havet, och hon ropade:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:28:04 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dagdriv/0193.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free