Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSOMMAR.
När jag nu om sommarkvällarna öppnar mitt
fönster, strömmar en doft av blommor och friskt,
grönt gräs in i rummet med den svala
aftonluften. Och ändå bor jag vid en gata på det
ganska tråkiga Östermalm, där stenhus står invid
stenhus, och jag har de tre trapporna att tacka
för att jag kan se en bit av himmel ovanför
vindskuporna mitt emot. Den där blomdoften och
skymten av himlen, som dessa kvällar lyser, som
om den vore illuminerad av ett starkt ljus inifrån,
för tanken hän till landet långt borta från stadens
gator och slamrande liv.
Och ändå — trots värmen och bullret — dröjer
inte stockholmaren i det längsta kvar i sin stad?
Det är så svårt att slita sig loss! Oatusorlet har
blivit den dagliga musiken, som ljuder för ens
öron under långa och många månader, och man
har blott att gå utanför sin port, för att den
ena bilden efter den andra skall rullas upp för ens
syn och man med ens är inne i en sjudande
virvel, som inte lämnar tid för några grubblerier,
utan som fångar hela ens intresse och fantasi. Det
är nästan omöjligt att med likgiltiga blickar
betrakta dessa människor, som man möter på
gatorna. Jag känner dem inte, jag vet inte,
varifrån de komma eller vart de ämna sig. — Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
