Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214
där unga flickan till exempel med de klara ögonen
och det hemlighetsfulla leendet, som svänger förbi
mig med en violbukett i handen — är hon på
väg till sin älskade? Eller den där gamla fina
damen, vars trötta blick en sekund möter min —
vilket mål leder hennes ensamma vandring?
Vilken livstragedi ligger bakom den där stackars
karlen, som lutad mot väggen bjuder ut sina
kängsnören, dem ingen köper?
Människor, olika typer, olika åldrar, olika öden
— i en ständig ström glida de förbi mig, snudda
vid mig, försvinna för att kanske aldrig mer visa sig
igen. Och om nätterna, de ljusa sommarnätterna,
hör jag upp till mitt rum ljudet av deras fotsteg.
Enstaka vandrare, som gå med dröjande steg,
som om de nu i den svala stillheten, som följer
på dagen, riktigt kommit till ro med sina tankar,
två älskandes hastiga, ivriga steg,
poliskonstapelns trygga, taktfasta!
Plötsligt far man upp ur sin halvslummer. Det
tutar och visslar långt nerifrån gatan, som om
den vilda jakten vore i antågande. Fönsterrutorna
skallra, det dånar mot stenläggningen. Det är
brandkåren. Elden är lös! — Och man somnar in
med en egoistisk, men trygg känsla av att det icke
brinner i ens eget hus.
Om man bott länge vid samma gata, blir man
så småningom bekant, om ej personligen, så
åtminstone till utseendet, med sina grannar. Man
känner egentligen mera till dem, som bo mitt emot,
än dem, som bo i våningen under eller över ens
egen. Det är inte alltid folk rullar ned sina
rullgardiner! — Det finns till och med de, som
icke ha några! Och de glimtar man ofrivilligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
