Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260
ännu riktigt hunnit glömma den frusna snön och
de tunga molnen, kastas man rätt in i våren,
medan lokomotivet ger till ett jubelskri och
pustande och andtrutet gör halt framför en liten
station, där träden plötsligt sträckt upp sig i
skiraste grönt och solen med ens står vit och
stor över taket. Och sedan vidare: dalgångarna
nedanför de snötäckta bergen, dalgångarna, där
gräset växer fint och tätt, där åar med blänkande
vatten slingra sig fram, där olivernas ljusa siden
breder ut sig och popplarna resa sig som svarta
pelare mot en klarblå himmel. Äppelblom,
mandelblom, persikoblom! Fälten gunga i skärt och vitt,
de kasta ljusröda stänk in i de små franska
byarna, där fönsterluckor slås upp och små
brunögda barn leka.
Omsider en lycklig kväll komma vi till Avignon,
påvarnas forna stad, och skaka i en omnibus på
smala gator fram till hotellet. Den gamla
byggnaden är uppförd runt omkring en stor stenlagd
gård, där en palm otydligt skönjes i det svaga
ljuset från en lykta.
Tidigt följande morgon gå vi ut med en
förnimmelse av att detta är en sagans stad, där vad
som helst kan hända. De folktomma krokiga
gatorna, de vita husen med sina gröna
fönsterluckor, de grå murarna, över vilka solövergjutna
grönskande träd böja sig, de små butikerna, där
brokiga heliga jungfrur och bleka rosenkransar
säljas, allt tjänar till att befästa tanken, att man
är i en sagans och legendernas värld. Visserligen
komma inga häxor oss till mötes, ehuru de gamla
franska gummorna i sina stora schalar och med
brinnande ögon i fårade ansikten nog kunna giva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
