Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
lers och Johnsons, häruppe i Albanybergen — sitt
hedersord på att icke stämpla mera mot
kongressen, och hon mer än misstänkte, ja, de sista
månaderna hade hon varit så godt som säker
på att han redan brutit sitt ord. Åter voro
slottets hemliga källare fulla af krut och vapen,
åter hade Sir John och hans outtröttliga svågrar
fått »de sex folken» att på nytt gräfva upp
stridsyxan och fyllt hyttorna i bergskrefvorna
omkring Mohawkfloden med sina redan en gång
afväpnade skotska högländare. Hon visste det
alltsammans, hon hade suttit här som en
förskrämd mus hela våren och icke vågat kny,
icke ens då Sir John för att än yttermera dölja
sina stämplingar funnit på att inbjuda alla dessa
unga flickor, Carolines väninnor, från de hotade
östra städerna till Johnson Hall som till en
säker fristad. O, Gud — här satt hon nu ensam
med hela ansvaret och hela eländet! Och till
på köpet kom nu den förskräckliga Molly och
ville taga kommandot och göra ondt värre ...
»Och Sir John, som är borta!...» Hon
sade det den ena gången efter den andra, fann
rakt inga ord annars.
»Kära mor...» försökte fröken Caroline.
Hon visste naturligtvis rakt inte, hur illa det
var fatt, och hon ignorerade stolt sin farfars
mätress, som satt sig midtför henne.
»Låt oss gå ut på altanen och se om vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
