Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115
och hon svarade inte. Öfver bordet hade hon
kommit till att se på Williams händer — så
brunröda, stora och fula de blifvit. Riktiga näfvarl...
Hon tittade ned på sina egna, böjde fingrarna
och smålog ...
»Slagit,» upprepade majoren bredvid henne
hennes eget uttryck, och Marion riktigt ryckte
till vid hans ton af sarkasm och vrede. »Vi
slåss inte mycket, madam! Gräfva i jorden
ined spadar ocli hackor, frysa och svälta bakom
bastionerna och trafva fram och tillbaka på
landsvägarna, det är general Washingtons sätt
att föra krig.»
Vid den andra sidan af bordet reste plötsligt
William Hatting sig upp, het i hufvudet och
med handen på värjfästet:
»Är det någon här, som vågar kritisera
Hans Excellens?» utbrast han högt, hotande.
»Kapten Hatting,» lade öfverste Dayton sig
emellan. »Kom ihåg damerna! Tänk er för!»
»Just för den skull...» sade William — ban
mötte flyktigt Daytons blick ocli vände sig åter
till Whyte, som också sprungit upp. »Jag tål
icke, att en amerikansk officer, till och med
oin ban blott är från Connecticut, inför
främmande smädar vårt sätt att föra krig.»
»Hatting! Hatting!» ljöd det nu skarpt
ogillande från alla sidor. Det om Connecticut var
en skymf mot bela Ny-England och oförlåtligt,
i synnerhet yttradt af en Pennsylvanien Majorens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
