Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
med höga ax... Nej, jag kan inte beskrifva
det...»
»... Minns ni ’glada Jack’, fröken Wathier?
— Jack Anderton med de stora öronen som
hade förgapat sig så i fröken Dorothy? ... Jag såg
honom dö för knifven .. . för knifven — som ett
djur ...»
Sarah höjde liksom afvärjande handen —
hon hade blifvit helt blek och lade sakta undan
brödet, som hon höll på att föra till munnen.
»Ja, det är förstås inte något att tala om,»
sade Lamb ödmjukt ursäktande, som om han fått
en förebråelse. »De stupade nästan alla. Vi
voro blott nio, som kommo öfver bäcken.»
»Hvar var du?» frågade Evert plötsligt
tvärs öfver bordet sin broder.
William såg upp. »Jag låg bakom vallarna
vid Brooklyn.» Han teg litet. »Vi hörde
skjutandet hela tiden.»
»Och kunde icke hjälpa dem I» utropade
Sarah.
»Vi fingo inga order,» svarade William
kallt. Han hade blifvit blek under Sarahs
blick.
Ingen sade något på en lång stund. Marion
satt med nedslagna ögon och tornade tanklöst
äggskalen ofvanpå hvarandra. Nu såg hon
åter upp:
»Men i dag ha ni hämnats Long Island,»
sade hon sakta, med en röst som skälfde. Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
