Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fullt, och de sågo åter hennes ögon — vidt
uppspärrade, underligt stirrande och klara. »Jag
vill inte bli moder åt Everts barn, som jag
hvar dag skulle förbanna, för det att det icke
är Williams. Jag vill inte längre . . .» Hon
jämrade sig svagt och höjde handen, i det hon
sakta virrade med hufvudet och vände blicken
rakt emot William. »Kan du då inte se, att jag
inte längre kan? . . .»
De hörde bägge det svaga, skarpa ljudet af
hanen . . . visste inte, om det var med afsikt eller
af glömska och oförsiktighet — begrepo inte . . .
William tog ett långt språng fram emot henne.
Ingen af dem tyckte sig ha hört skottet, men
rummet var fullt af rök.
Marion låg med bakåtböjd öfverkropp och
öppna ögon uppåt den breda kaminhyllan. Spår
af blod fanns icke att se. Men på vänstra
sidan af klädningslifvet var ett litet rundt brändt
hål — precis maken till det, som fanns i den
skarlakansröda vapenrocken, som hon ärft efter
sin fader och så ofta, medan farmor talade,
tanklöst stuckit sitt lilla pekfinger igenom.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
