Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2o8
hon hjärtats hårdhet lios den, som främst borde hafva det öppet
just för de fattiga, hos presten, som med en snäf förebråelse
och en salvelsefull förmaning affärdar den sörjande och som
till sist »meddelte rik välsignelse, men ingenting ur fickan».
Många af hennes dikter träffa det uppstyltade konventionela
lifvet hos de förnäma, pä samma gång som hon älskar landtlig
enkelhet, så som öfverhufvud taget allt som är enkelt, hjärtligt
och fiärdfritt är henne kärt, och detta besjunger hon i sina bästa
dikter samtidigt med att hon önskar:
»Måtte min säng i vår stojande verld
Väcka förfinade känslor för nöjet;
Fåfängans, skrytels och höghetens flärd
Agas af löjet.»
Hon vill således på en gång förlöjliga allt, som verkligen
är värdt löje och väcka intresse och uppmärksamhet för allt
sant älskligt i lifvet.
Som kristen qvinna står fru Lenngren högt, i all synnerhet
om man betänker den tid, hvari hon lefde, då det hörde till
god ton, framför allt i den krets hon själf tillhörde, att säga
speglosor öfver allt kristligt. Man har äfven här kallat henne
kall och känslolös; men man besinnar ej, att de känslor, som
alltid röra sig på ytan, ofta äro de minst djupa. Anna Maria
Lenngren lärde redan som barn i sitt föräldrahem, att »Gud är
kärleken»; detta fasthöll hon hela sitt lif; detta gjorde henne
till en i tysthet välgörande qvinna, en öm clotter, en god hustru
och husmor samt en trofast väninna; detta ger hon äfven
uttryck i sången »Adams och Evas morgonsång», som slutar:
»evigt, evigt god är Gud», och detta innebäres till slut i hennes
förtröstansfulla ord på dödsbädden: »jag är icke rädd för döden,
ty jag är icke rädd för Gud».
Trots en och annan oklarhet och sjelfmotsägelse, står
sålunda Anna Maria Lenngren för oss som en vacker förebild af,
huru den upplysta, tänkande, kristna qvinnan, på samma gång
hon är det husliga lifvets medelpunkt, förädlande ingriper i
själfva det yttre lifvet; som med vakna ögon ser allt det sanna,
enkla, goda, och med sitt löje träffar all uppstyltad lögn; som
främst älskar sitt hem med dess slutna vänkrets, men ock med
lefvande intresse omfattar både land och folk. Detta är en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
