Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
217
klumpig öfversättning. Någonting fladdrande lätt, något som glänser
i solen och försvinner, något som man aldrig tänker på att taga och
fasthålla. Det är intelligensens öfverlägsna lek med det som duperar
medelmåttan, det är något som fyller stunden, utan att ge den tyngd . . .
Det kommer månget olämpligt äktenskap till stånd, bara derför att man
inte vill förstå att »flotation» är ett sällskapsnöje lika väl som croquet och
pantlekar. Här hemma döper man det högtrafvande till kärlek och
gifter sig på det.: — Och det var icke blott i »flirtations»-teori, som
Pål införde Marianne, utan snart ock i dess praktik. Det började med
förstulna blickar, det öfvergick till ett drunknande i hvarandras ögon,
till handtryckningar, och slutligen kyste han henne. Men ej ett ord,
ej en utsagd brottslighet eller ett utfördt, fullbordadt brott; blott
half-tänkta önskningar, beslöjade förhoppningar — blott »flirtation».
Det hade behöfts Påls listigt förutskickade teori, för att locka
Marianne till detta. Hon viste väl ingenting om en djupare
sedlighet, om detta själens sanna adelskap; men hon hade den
välupp-fostrade familjeflickans fasa för att på något sätt fa den minsta fläck
pa sin ära. Men kanske just derför var denna sorts halfva
kärleksintrig så mycket mera bedårande. Detta var ju ingenting, intet
allvarligt, blott såsom Pål sagt ett »sällskapsnöje» — ett hänförande, ljuft,
ett eteriskt förfinadt nöje.
Med den känslan skildes hon från Pål, som måste för sina affärer
resa bort på några veckor, men som lofvat henne, då hon förklarade
sig önska det, att komma åter. Men under hans bortovaro
genomgick hon en stor förändring.
Midt under det att hon svärmade för en annan, märkte hon, att hon
skulle blifva moder åt ett barn af Börje. Med ens gick det upp för
henne, i hvilken uselhet hon hållit på att sjunka ned. Det var sämre
än en utförd nedrighet, det var en jämmerlig onaturlighet. En qvinna
i hennes belägenhet, upptagen af en futtig ögonkurtisl Det var icke
ett brott; icke ett sår att blöda ur eller en förbrytelse att afsona.
Det var ingenting. Endast en rutten fläck i hennes lif, en rutten fläck, som
icke skulle bli synlig för andra, men som hon alltid skulle bära med sig.
När Pål kom åter, tillsade hon honom att resa derifrån — bort
för alltid. Och så var hennes roman slut, dess hjelte sin kos; men
dermed först började för henne lifvet, det verkliga uppfostrande,
utvecklande, härdande lifvet, striden för den andliga tillvaron.
Huru hon genomgick denna strid, huru hon genom arbete och
ihärdighet så småningom tillvann sig en personlighet och till sist i
ordets fulla bemärkelse blef Börjes hustru — det vore för långt att
här antyda.
Den är ju ganska enkel denna historia. Det är inga romantiska
äfventyr, inga spännande förvecklingar, ingen tillkrånglad intrig, som
här skola locka intresset. Men det är ett stycke af lifvet »själft, blott
något skärpt i kontrasterna. Det är väl få qvinnor, som varit sä
lättsinniga, som Marianne såsom flicka och i början af hennes äktenskap;
Dagny. 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
