Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
olycka" sade hon ofta: ’"På den vägen skola de frestas att
svika sina åsigter. Och derför skall jag förfölja denna
svaghet ända in i råtthålen — ifall jag får lefva."
Pion skrifver i ett bref 1887:
Jag känner alf, jag är underklass äfven när jag minst ser ut, sä.; jag
är rå a,f natur, af böjelse, af opposition emot hela fädernets och mödernets
nedärlda embetsmannahögfärd, derför — när jag kommer tillhopa med
människor som blott älska skönhet och harmoni, — så ar det något inom
mig som reser sig. I själ och hjärta är jag demokrat.
Om jag utan modifikationer skulle följa mina egna böjelser, så skulle
jag vara mycket spaitansk af mig; mina ram skulle se ut som klosterlika
studerkammare. Men nu är det inte så. Jag har händighet att arrangera,
och jag söker göra allt så prydligt, så mjukt och så inställsamt jag kan.
Hvarför? Jag hor färgsinne och allt det der. Jag afskyr lyx, och ändå
skulle jag kunna omge mig med den, om jag hade råd. Det är en liten
inkonsekvens, som jag ler åt själf. — Jag hatar att höra sidenet frasa på
min egen kropp, — och jag bär det ändå. Jag har ett sådant behof att
göra det behagligt tör dem jag håller af."
Hon skulle icke varit en konstnärsnatur och icke heller
kvinna ifall hon saknat nämda "inkonsekvens".
Att det icke var råheten i och för sig som drog Ernst
Ahlgren till folket och för henne stälde dess lifsförhällanden
i ett så vackert ljus, behöfver väl knapt sägas. Det var
sund-heten och enkelheten, det var framför allt arbetslifvets
härlighet, som grep henne. Ty hon älskade arbetet ej blott emedan
det <jaf lifvets bröd, nej, som själfva lifvets bröd. Arbetet var
för henne den stora, allvarliga uppfostraren till en äkta
lifsglädje. Hon har förhärligat arbetet öfverallt, men
ingenstädes så som i Fru Marianne, en bok som hon diktat mindre
till kärlekens än till arèetekärlekens ära. Hon låter visserligen
kärleken till Börje drifva Marianne in i arbetet, men det blir
detta själft, som omedvetet men säkert öfvar sitt
pånyttfö-dande inflytande, Denna bokens underströmning har endast
af fåtalet blifvit nog påaktad.
Samarbete i kärlek — sådan var Ernst Ahlgrens uppfattning
af lyckan i äktenskapet. Och hon var i detta afseende framom
flertalet i sitt kraf på omdaning af förhållandena. Hon
hoppades att mycket af (len gamla romantiken i förhållandet
mellan könen skulle vika för en verklig gemensamhet i
sträfvanden. Arbetet skulle varda denna omdanare af äktenskapet.
".Jag önskar er", skref hon till en ung författarinna före hennes
giftermål, "en sund. stark, inre lycka, som tål både dot fala, det prosaiska,
och som ändå frodas så fort solen skiner/
Dagny. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
