Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
leende bredde just då ett så vackert uttryck öfver de stränga dragen
att mau strax tillade: "eller Antigone".
"Fru Victoria Benedictson d. v. s. Ernst Ahlgren!"
Såg hon så ut, den medelålders postmästarfrun från den skånska
landsbyn, som man hört skulle dölja sig bakoin det manliga
författar-märket?
Då måste hennes egen lidandeshistoria vara än djupare gripande
än någon af de lidandeshistorier hon skildrat.
Något af denna hennes egen historia fick man strax del af, när
hon grep de bredvid henne stående kryckorna och begaf sig till en
soffa, hvilket dock skedde med ett så spänstigt behag, att man knappt
hann uppfatta att stegen togos med hjälp af de ännu oumbärliga stöden.
Frihet och kraft var i så hög grad det helhetsintryck Ernst Ahlgren
meddelade, att kryckorna aldrig tycktes tillhöra henne, ntan för hvar
gång brukas liksom tillfälligt.
Som en annan disharmonisk tillfällighet föreföll det också att
denna varelse ur antiken skorrade på bred skånska. Men sedan man
lärt sig tyda stämmans brustna klang, sedan man förnummit huru
bjärtklappningen vid den minsta rörelse gjorde rösteu skälfvande, då
vardt den skånska brytningen en lindring; deu gaf åtminstone en mask
af hvardagsro och trygghet åt denna ömtåliga skygghet. Ett annat
litet drag föreföll deremot genast, som det för Ernst Ahlgren enda
naturliga: att hennes enkla och stilfulla drägt var en sorgdrägt. Att bära
något annat skulle under de sista åren för henne varit en svår
själf-öfvervinnelse, så starkt var då hennes behof att äfven i det yttre ge
uttryck åt sitt inre.
Den, sora i ett samkväm närmade sig Ernst Ahlgren, i hopp om ett
samtal, blef sviken. Ingen teg mer orubbligt än hon i ett större sällskap
och äfven i ett mindre blandade sig sällan hennes röst i ett lifligt samtal.
Endast mellan fyra ögon var hon i stånd att rikt meddela sig. Men
så hon kunde lyssna i stället! Med hvilken klok blick bon följde
samtalet; med hvilket snabbt förstående leende hon mötte en genuin
känsla, en originel tanke; hur tacksamt och hur lätt det var att
framlocka det halfhöga men barnsligt perlande skrattet, som var så
rörande, emedan det röjde alla de undertryckta glädjetillgångar, hvilka
gömdes i detta lynnes djup.
Ernst Ahlgren hade en sällsynt förmåga att kring sig samla en
krets. När hon 1885 flyttade från Söder till Sturegatan, der hou
ordnade sig för en längre vistelse, var det sällan tomt i de båda små
ruinmeD, der enkelheten fick en sådan prägel af lugn förnämhet och
varm hemtrefnad, genom värdinnan själf, som oftast halflåg på en chaise-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
