Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
127
Några anmärkningar med anledning af
fröken Keys numera i broschyr utkomna
föredrag om hur reaktioner uppstå.
Att vi taga till orda mot ett par punkter i den lilla broschyr,
som fröken Key i dagarne utgifvit, och som behandlar en vigtig fråga
för dagen, beror icke på någon som helst lust att misskänna det goda
som deri innehålles och som gör att skriften kan betecknas som ett
beaktansvärdt bidrag till diskussionen af ämnet i fråga. Det är med
glädje vi se dagens frågor behandlade så lugnt och med så djup
öfvertygelse som här är fallet. Vi äro författarinnan tack skyldige för de
många ädla tankar hon uttalat, ofta klädda i ett högstämdt, ja,
stundom i ett rent af poetiskt språk. Vi underskrifva således många af
hennes satser. Det är icke mer än den enklaste rättvisa att erkänna
detta. Men bela den tankegång som genomgår uppsatsen är enligt
vårt förmenande behäftad med ett fel, en grundbrist, som åt bela
framställningen ger en prägel af skefhet för att icke säga af advokatyr.
Författarinnan säger oss (sid. 32): "i mitt föredrag finnes intet
försvar hvarken för vissa personer eller vissa åsigter", hon vill således
att man skall anse henne fullkomligt opartisk. Men då man läser
hennes gruppering af det s. k. reaktionära partiet och de motiv hon
tillägger detta parti, kan väl ingen fördomsfri läsare annat än inse, att
hon lägger alla skuggor åt detta håll och alla dagrar åt det motsatta.
Fröken Key vill dernäst leda i bevis, att den opposition, det
starka ogillande som tagit sig uttryck mot vissa män ur
"reformpartiet" är en ren skuggräddsla, för hvilken ingen verklighet ligger till
grund. Hon har rätt deruti, att veropen mot det nyas målsmän varit
blandade med misstydning af mycket lofvärdt i deras sträfvanden. Hou
har rätt uti, att denna strid mot vissa idéer stundom kunuat föras på
ett personligen mindre kränkande sätt, och att hån mot personer är
ett dåligt anfallsvapen när det gäller att bemöta tankar. Men frågan
är icke blott en konvenansfråga, hvilken är afgjord dermed, att man
bevisar att pressen ofta missbrukat sin makt, eller att myndigheterna
tillämpat en lagens strängbet, sora icke bort ifrågakomma. Det som
det här gäller är, skulle vi nästan vilja säga, icke en partisak och
kan blott förlora på att, vare sig från ena eller andra hållet
framställas som en sådan. Vi skulle hellre vilja kalla det hvaremot
indignationen rigtar sig, för sådana frågor, der hvars och ens ståndpunkt
beror på hans särskilda uppfattning af sina pligter som människa
snarare än som medborgare eller statsmedlem. Men just derför bör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
