Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«
’199
drig veta, men Fredrik kom alldeles hvit i ansigtet ut till
mig, der jag stod ock plockade ärter i trädgården. "Det är
sista gången jag sätter min fot i det liär kuset", sade kan.
"Ock nu får du välja mellan assessorn ock mig." Barnen
kommo springande i det samma, så jag kunde ej svara
honom, och strax derpå for han. Ah, så tungt det kändes den
dagen ocli många dagar derefter! Hade inte barnen funnits,
så vet jag inte, hur det gått. Om kvällarna, när jag slutat
mitt arbete och satte mig vid brasan i mitt rum för att tänka
och gråta der i ensamheten och halfmörkret, så kommo de
trippande den ena efter den andra, de kära ungarna, kröpo
i hop omkring mig och bådo om en saga. Och så måste jag
torka bort mina tårar och tänka på "Askungen" och
"Körika ppau" i stället för på afskedet från vännen inin. Vet du,
Karin, funnes det inte barn i världen, så tror jag vi aldrig
skulle kunna bära det här lifvet.
Fredrik kom aldrig mera till Tofta, och de bref jag ännu
då och då fick från konom, voro korta och besynnerliga. Nära
ett år gick jag i tvifvel och ovisshet, men så kunde jag inte
uthärda längre, utan skickade genom Edith Keländer ett bref
till honom och frågade, hvad som var hans mening. Och då
sände han mig på samma väg ett svar, som gjorde slut på
allt. Han skulle aldrig kunna hålla så mycket af någon
annan som af mig, skref han, men ban var trött på vår
nnder-bga förlofning och ville inte gå och vänta i oändlighet. Jag
skulle nog i bela mitt lif vara slaf hos assessorns — ja, just
de orden skref ban —, och derför var det bäst att så godt
först som sist göra slut på vårt förhållande. Ah, ett sådant
slag det var för mig! Hela den natten satt jag uppe och
skref till honom. Jag sade honom, att jag aldrig kunnat tro,
att ban skulle handla så illa mot mig. Från första stunden
hade ban ju vetat allt, hvad jag hade assessorn att tacka för,
och att jag aldrig skulle gifta mig mot hans vilja. Jag
berättade honom, hur jag längtat och kämpat under dessa
väntans år, och att jag för lians skull förkastat så många goda
anbud. Det var bland andra en pastor Holm, en så allmänt
aktad man, som gång på gång friade till mig. Men honom
och många andra hacle jag gifvit nej för Fredriks skull. Ock
efter allt, kvad jag offrat för honom, så kunde han lemna
mig så der skambgt!"
"Men, lilla tant", protesterade jag, glömsk af att gum-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
