Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’251
— "Det är vätt, min flicka." — Mera vittnesbörd behöfves ej för att
förstå en orsak till den herskande osedligheten. Mot detta
förvända system känner man dock behofvet af en reaktion. Det visade
bäst det intresse, hvarmed den franska publiken åhörde hvarje
meddelande från ntlaudet om samuppfostran. Kongressen uttalade sig
också för samuppfostran såsom den rätta vägen för nående af högre
sedlighet och större likställighet. Fransmännen fördes dock i detta
fall med den utländska strömningen, ty de ansågo allmänt, äfven de
mest avancerade af dem, att en samskola på högre stadiet f. n. vore
i Frankrike en fullkomlig omöjlighet. *)
I samband härmed må nämnas ett föredrag af med. doktor Blanche
Edwards, fransyska till börden, om den unga flickans hygieniska
uppfostran. Hon var orolig för det svaga kvinliga slägte, som nu fostrades i våra
skolor, och ansåg, att orsaken berodde derpå att man gifvit kvinnan
rätt till andligt arbete på samma gång som man ännu vägrade henne
den frihet, ntan hvilken hon ej kan med framgång studera. Hon
fordrade för den unga flickan större frihet att röra sig ute i friska luften.
Man skulle ej hindra henne för att springa, att klättra, att med ett
ord fritt utveckla sina muskler, framför allt skulle man ej genoin osunda
kläder hindra henues fysiska utveckling. Såsom egendomligt må
nämnas, att hon förordade militäriska utmarscher äfven för den kvinliga
ungdomen, särskildt under utvecklingsåren, då den rythmiska marschen
för nervsystemet skall hafva både en lugnande och stärkande verkan.
Klädfrågan må väl kallas, om någon, bland kvinnofrågans
brännande punkter, och deu hade naturligtvis nitiska förfäktare, särskildt
bland den anglosachsiska rasens representanter. Man såg den dock
uteslutande från hygienisk synpunkt. Att äfven kvinnans fåfänga och
flärd vore att bekämpa, det synes ingen hafva tänkt på. Derpå
arbetade ej ens genom sitt exempel de flesta af dessa damer. Tvärtom,
flera af engelskorna och amerikanskorna utmärkte sig för en lyx i
toaletten, som bättre skulle anstått demimonde damer än dessa
förkämpar för kvinnans rättigheter. Är benägenbeten att smycka och
pryda upp sin lekamen på alla upptänkliga sätt ett äläa kvinligt drag,
så behöfde man ej frukta för -någon okvinlighet hos dessa damer.
Inga moderna idéer, ingen filantropi, ej ens religionen tyckes kunna
bestå i kampen mot den kvinliga toalettfåfängan. Och dock äro dessa
eleganta, rikt smyckade damer ej alla så ytliga, som de se ut. Det
visade deras tal och handlingar.
*) Jag har dock sedan p?i enskild väg fått veta, att en dylik finnes
i Paris omgifning sedan ett par år tillbaka. Närmare underrättelser har
jag ej lyckats erhlilla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
