Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hufva, uppträdde på en sten och extemporerade ett så komiskt
högtidstal i samma anda som talen i »Gröna Rutan» och på Barbaradagen,
att vi med beundran och hurrarop söpa honom blixtfull. Då jag en
gång under hans kulminationspunkt gratulerade honom att vara vår
störste humorist, svarade han: »det har jag att tacka ert bifall den
första maj i lektorshagen för, ty då fann jag, att jag dugde till något«.
1 detta sammanhang kan det ju också ha sitt intresse att höra
hvad författaren yttrar om Sondén, Dahlgrens käraste vän från
skoltiden:
»Han var djupsinnig, sublim, tankspridd, förrådde redan då, att
han skulle sjunga amen i fosforistmässan». Om hans tankspriddhet
berättar H. en roande anekdot. »Han öppnade en gång vår
kammardörr och frågade: År Dahlgren hemma? Denne, som i horisontell
ställning fanns i sin säng, svarade: Nej, det är han icke, och med
detta besked gick vår gode vän Sondén hem» 1).
Det förstamajfirande, som Hultin omnämner, för oss osökt öfver
till en omständighet, som i alla Dahlgrensbiografier intagit sin
själf-skrifna plats, episoden om hans ungdomsförvillelser och räddning
därur genom Sondéns mellankomst. Arvidsson berättar *), att
Dahlgren under sin gymnasietid plägat umgänge med några lättsinniga
ynglingar vid läroverket och genom dem råkat i några
ungdomsförvillelser. Jag har ansett det för min plikt att söka taga reda på, huru
därmed förhåller sig, emedan denna berättelse, undan för undan
upprepad, lätt kan svälla ut till oproportionerliga mått. Anmärkas bör, att
Arvidsson ej har denna berättelse från Sondén själf, ty denne nämnde
aldrig något därom; den härleder sig, säger han, från samtida vittnen.
Gymnasiets memoriebok nämner ingenting om något dåligt
uppförande från Dahlgrens sida; men denna bok är, såsom jag förut
framhållit, ofullständig. Viktigare är, att Dahlgren från och med
vårterminen 1806 alltid, såsom katalogerna ge vid handen, haft a i mores;
i afgångsbetyget vitsordas han ju äfven för dygdigt och anständigt
uppförande under sin studietid vid gymnasiet. Detta förefaller ganska
Jag har redan förut framhållit, att Hultin ej alltid Är fullt
tillförlitlig i sina uppgifter om andra. Därför måste hans meddelanden om
kamraterna mottagas med mycken försiktighet. Dock må hans omdöme om
Dahlgren gärna gälla; det svnes bekräftas af hvad vi föröfrigt veta om honom
från denna tid. Men hvad han har att omförmäla om Atterbom är mera
tvif-velaktigt; denne fick sitt för öfrigt synnerligen vackra afgångsbetyg till
Up-sala universitet den 18 sept. 1805 och inskref sig på hösten samma år
därstädes, men först den 23 sept. blef Hultin välbeställd gymnasist i
Linköping (förut hade han studerat i Vimmerby). Dock yttrar han åpropos
besöket ,hos] Runeberg, att han varit kamrat med Atterbom! (Ny Dlustrerad
tidning 1879 s. 88). Hvad Hultins åsikter om kamraternas litterära
sträfvan-den beträffar, förtjänar det framhållas, att H., hvars högsta fröjd var jakt
och andra tidsfördnf, helt säkert vid denna tid trots sitt goda hufvud — hans
betyg äro ganska vackra, bättre än Dahlgrens — ej varit egentligen litterärt
intresserad, i
*) O. a. a. s. VII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
