Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
först hållna —, men antagligen har den mera försigkomne Sondén
stått bakom.
Som handlingarna, som sagdt, ej äro fullständiga, är det ej
möjligt att erfara, när sällskapet bildats; det synes emellertid ej hafva
varit så synnerligen långt före den 13 mars, då en sammankomst med
inträdestal och uppläsning af olika alster hölls. Det sista bevarade
inträdestalet är af den 13 maj, och med terminens slut i midten af juni
har väl förbundets verksamhet upphört. Af medlemmame må utom
Dahlgren och Sondén endast nämnas den förut omtalade Johan
Hedenborg samt J. H. Wallman, bekant arkeolog och samlare, af hvilken
dock inga spår finnas i handlingarna.
Man hade lagar, hvilka dock ej äro bevarade; man höll
inträdestal i den kända akademiska stilen, i hvilka man inledningsvis framhöll
sin egen ovärdighet och de äldre medlemmarnes stora fallenheter för
de vittra yrkena samt, framförallt, sällskapets stora syfte och
bestämmelse, man inlämnade dikter samt äfven någon filosoferande
prosauppsats. 1 allt synes det hafva hållits tolf inträdestal; af dessa är dock
hälften borta, däribland tyvärr också Dahlgrens och Sondéns.
Hufvudämnet för dessa tal är upplysningens stora betydelse och
gradvisa utveckling i världen, till dess den hunnit den stora höjd, som
den anno 1809 efter seklers, särskildt det adertondes, ihärdiga arbete
innehar. Det är lyckligt, säger en talare, »att vi lefva i den tidpunkt,
då vi hafva tillfälle att kunna kultivera våra förståndsgåfvor och rikla
dem med nyttiga kunskaper. Huru olyckligt, om vi hade blifvit födde
och uppfödde uti de råa tidehvarf, då okunnigheten härskade öfver allt
och vidskepelsen nedsatte människan under djuren, ty utan upplysning
är hon ännu lika vild med tigern, som ryter i de ödemarker han
bebor».
Såsom motsats till sin egen högtupplysta tid målar man med
förkärlek och i starka färger dessa okunnighetens och råhetens tidehvarf.
Det var en tid, då vildheten lågade ur människans blickar och jordens
söner lågo offer i despotismens bojor. Laglöshet och våld härskade;
man ansåg intet stridande mot ärbarhetens lagar. De, som kände
upplysningens sanna värde, bortskymde det för egen fördels skull och
höllo allmänheten fjättrad i fördomens bojor1). Men slutligen bryter
upplysningens stråle genom töcknet, barbari och tyranni upphör,
filosofen darrar icke mer för fanatismens röst utan arbetar på människans
förädling och dygdens utbredande. Genomträngdt af upplysningen
blef människans hjärta mera ömmande för dygden, mera öppet för
förnuftets sanningar och själen höjde sig till Gud. Samhällena skakades
icke mera i sina grundvalar, jorden härjades icke af barbarens bloss,
’) Detta smakar något af Botins diatriber mot de slemma munkarna.
Emellertid menar förf. här en tid, som ligger ännu längre tillbaka i tiden,
före vipplysningens genombrott i Grekland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
