Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Vi giva inte ämbeten åt kvinnor, Sigbrit», sade
konungen skrattande.
»I gör väl inte det», sade hon, »fast de stundom
kunna sköta dem bättre än män. Om jag ser på de
karlar, I har i er tjänst här i Bergen, så skulle jag
tro, att Norge vore världens rikaste land.»
»Hur kan I komma på en sådan tanke?» frågade
kungen.
»Den tanken ligger nära till för den, som ser,
hur litet av kungens inkomster som kommer i
kungens fickor», svarade Sigbrit lugnt. »Har eders nåde
reda på vart skatten och tullen ta vägen? Vet I, om
den betalar, som kan betala, eller om avgiften
betungar den fattige, medan den rike går fri? Vet I, vem
som är rik i eder vackra stad Bergen, och vem som
är fattig?»
Konungen studsade och såg skarpt på denna
allmogekvinna, som talade så dristigt till honom.
»Jag har inte kallat eder hit för att tala med er om
statsangelägenheter», sade han därpå. »I har en
dotter, som heter Dyveke.»
Sigbrit nickade och tog inte blicken från konungen.
»Nå», sade han och trummade med fingrarna på
bordet. »För att gå rakt på sak... jag
träffade henne tillfälligtvis i skogen, när vi okända gingo i
land S:t Hansnatten. Har hon talat om det?»
Sigbrit nickade.
»I vet väl också, att jag korade henne till min
majgrevinna vid festen i går», fortfor konungen. »Hela
staden var i uppror för att jag dansade med en fattig
krämerskas dotter och lät borgarnas kvinnor sitta. Men
lika godt, deras förargelse angår mig inte. Dyveke är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
