Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sekreteraren väntade vördnadsfullt.
»Skynda nu till Sigbrit och tala om för henne, att
jag innan årets slut gifter mig med Elisabeth av
Burgund», sade han.
»Hur kan eders nåde tro, att jag röjer, vad jag fått
hörn i riksrådet», svarade Didrik kränkt. »Då vore
jag ju ingenting annat än en menedare.»
»Nå», sade konungen torrt. »Skall I förråda
någonting så må I hellre förråda det till mig än till
Sigbrit. Men I kanske också har svurit henne trohet?»
Didrik Slaghök ville svara, men konungen slog
ut med handen och vände honom ryggen. Då
bugade han sig djupt och gick, belåten med samtalet.
En timme senare satt han i Sigbrit Willums
lönnkammare på Hvidöre.
»Stora nyheter, moster», sade han andfådd av den
hastiga ridten. »Vad ger I mig för att få veta, det
jag vet?»
»Har du sprängt en av konungens hästar för att
få avsluta den handeln, så har du burit dig åt som en
narr», sade Sigbrit. »Om nyheten är värd så mycket,
efterskänker jag en daler av de sju du är skyldig mig.
Men jag köper icke grisen i säcken, allra minst när
det är du som erbjuder mig den, lille Didrik.»
»Konungen skall gifta sig», sade Didrik Slaghök.
Sigbrit brast i skratt. Hennes systerson kunde inte
minnas, att han någonsin hört henne skratta så
ihållande. Det knakade i henne, hon fick tårar i ögonen,
och ju mera förvånad Didrik stirrade på henne,
desto mera skrattade hon.
»Visste I det, moster?» sade han. »Om I visste
det så är I verkligen den trollpacka, allmogen anser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
