Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med drottningen, skulle mångt och mycket kunna
lättas, som nu är tungt.»
»Med drottningen...»
Konung Kristian stirrade på henne. Så reste han
sig med ett kort skratt.
»Nej, Sigbrit, nu går I sannerligen för långt»,
sade han.
Då konungen på hemvägen var alldeles utanför
Österport, var det plötsligt, som om marken givit vika
under honom. Hästen hade samma förnimmelse, den
sjönk ner på hasorna, kastade sig åt sidan och
vrenskades av ångest. Kungen sporrade hästen och fick
den att gå, men hejdade den med en knyck.
Och i samma nu uppfylldes luften av skrin och
jämmer från alla håll. Barn skreko och män och
kvinnor. De sprungo ut ur husen på båda sidor om
vägen, jämrade sig högljudt, kastade sig på marken
och betedde sig som om de varit besatta. Människor
sprungo ut ur stadsporten, vakten var med bland dem...
Kungen såg krigsfolket kasta sina vapen och springa
som om en övermäktig fiende vore i hälarna på dem.
Så började stadens klockor att ringa, först en,
så en till, till dess alla voro med. Flera och flera
människor kommo skrikande och springande, många
lågo på knä och bådo, andra hade kastat sig raklånga
med ansiktet mot marken.
Och under allt detta kände kungen, hur hästen skalv
under honom. Själv kände han sig yr och
hjärtebeklämd. Ett ögonblick var det som om kyrkspirorna
vacklat för hans ögom han tog sig för pannan och
visste inte om han var vaken eller reds av maran...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
