- Project Runeberg -  Danska Drottningar utan Krona / Dyveke /
261

[MARC] Author: Carl Ewald Translator: Hugo Lindblad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tänka på, om ett par blommor och skott stryka med
på köpet.»

Sigbrit ställde om, att Köpenhamns gator blevo
stenlagda. Hon lät byfogden hålla sträng uppsyn över,
att den gamla förordningen, att avfallet varje fredag
skulle bortföras från gatorna, blev åtlydd. Han
förbjöd framdrivandet av boskap genom staden.

Men kunde också riksråden inte neka till, att många
av hennes förordningar voro utmärkta, så hatade de
henne icke mindre för det.

Mången gång, när de sökte hans nåde, fingo de det
beskedet av Albrecht von Hohendorff, att konungen var
hos Sigbrit och lät bedja herrarna besvära sig med att
gå dit. Och så fingo de vänta, tills han fick tid att
förhandla med dem. Stundom fingo de stå utanför porten
i regn och rusk till spott och spe för allmänheten, som
pekade finger åt dem och skrattade åt deras vredgade
miner. Ofta fingo de söka Sigbrit själv i
angelägenheter, som voro viktiga för dem och som konungen
hade hänskjutit till hennes avgörande.

Om de höga herrarna hatade henne av hela sitt
hjärta, så hatade hon dem inte mindre tillbaka.

Hon nickade stramt till dem, när de med sura miner
kommo och bugade sig för henne. Hon gav och
fordrade tillbaka korta, bestämda svar. Hon var snabbare
i tanken och rappare i tungen än de flesta av dem.
Och tyckte hon inte att det gick fort nog, så gav hon dem
ovett, alldeles som hon gjorde med tjänarna och tärnorna.

En av dem, som klagade minst var Mogens Gjöe,
fast han var nära på den mäktigaste mannen i riket. Han
hade bevarat en viss aktning för Sigbrit sedan sitt första
besök på Hvidöre, och han hade som rikets marsk

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:09:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dandrott/1/0261.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free