Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Nu får I gifta eder med flickan», sade fru Ellen.
»Hon är också både fager och god, och jag skall ge
henne en präktig utstyrsel.»
»Ack, om I hade nämnt en annan av edra
jungfrur, Abigael Hasebard», sade Otto Knudsen.
Fru Ellen såg hastigt på honom och gav honom en
örfil, så att han tumlade om.
Bröllopet firades på åttonde dagen därefter, och
Birgitte var glad. Men Abigael gick ned i
trädgården och dolde sina förgråtna ögon.
— — —
Kort därefter dog Ludvig Munk. Fru Ellen var
ännu så vacker, att det inte fattades friare, och när
hon hade sörjt i fem år, gifte hon sig med Knud
Rud till Sandholt. Bröllopet stod på Odensegård, och
närvarande var ingen ringare än konung Kristian, som
skänkte bruden en vacker ring och förlorade tjugu
rosenobler till brudgummen på tärningsspel.
Otto Knudsen var också med bland
bröllopsgästerna. Fru Ellen hade gjort honom till rådman i
Odense, där han för vart år som gick ökade sin förmögenhet
och sitt anseende. Men när han bröt upp och reste
från gillet, vaknade brudgummen upp ur sitt rus och
tog honom avsides.
»Du skall inte gästa fru Ellen varken på
Lundegård eller på Sandholt, Otto lille», sade han. »Jag
är något yngre än salig herr Ludvig och behöver
inte din hjälp.»
Fyra år senare dog Knud Rud, och Ellen Marsvin
var änka för andra gången. Hon fick processa med
sina båda mäns släktingar om de sköna gårdarna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
