Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
värt sjuttio riksdaler och jag gärna skulle ge sjuttio
till för att få tag i den tjuvkvinna, som tog det.»
Det blev avtalat att Birthe dagen efter i smyg
skulle komma till Birgitte på hennes rum för de
nödvändiga förberedelserna. På annat sätt kunde det inte
låta sig göra, sade hon, och Birgitte måste gå in på
det, så rädd hon än var för att hennes man skulle möta
den gamla häxan.
»I glömde vad I skulle fråga Birthe om, jungfru
Kirstine», sade Birgitte på hemvägen.
»Jag vågade inte tala om det», svarade Kirstine
Munk.
Dagen därpå kom Birthe lyckligt och väl upp på
Birgittes kammare, utan att någon hade sett henne.
Hon begärde ett spann vatten, två skarpa knivar, en
kvast och en silverbägare. Med dessa saker gjorde
hon allehända hokus pokus över vattnet, medan hon
mumlade besynnerliga ord, som ingen av de båda
kvinnorna förstodo. Birgitte slöt ögonen och var rädd
för trolldomen; Kirstine Munk stod bredvid med
hopknäppta händer och lyssnade och såg för att inte
en smul skulle undgå henne.
»Nu», sade Birthe, »är det gjort, som skall göras.
Titta nu i spännen Birgitte Lauridsdotter och säg mig,
vad I ser.»
Birgitte var så rädd, att hon tog Kirstine i handen
och skrek till förfärad. Kirstine tittade också, men såg
ingenting. Men Birgitte hade sannerligen fått se, vad
hon ville se. Hon satte sig på en stol, ty benen
skakade under henne, så att hon inte kunde stå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
