Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Det är en bra ring, den där», sade konung
Kristian. »Den kostade mig fyrahundratjugu riksdaler
blankt hos Otto Guldsmed.»
»Vill Eders nåde gifta sig med Kirstine?» sade
fru Ellen plötsligt.
Konungen studsade och såg skarpt på henne.
»I säger ju, att hon är ett barn ännu », sade han.
»Jag sade, att hon var för stor för ett sådant
skämt, som eders nåde drev med henne», sade Ellen
Marsvin. »Eljes är hon Ludvig Munks och min
dotter och släkt med snart sagt rikets alla adliga släkter.
Eders nåde får förlåta mig, att jag påminner eder om,
att hon inte härstammar från en köpenhamnsk borgare
eller en skrivare från Bremerholm.»
»Släkten är nog god», svarade konungen, »det
behöver I inte påminna mig om. Många av dem
tillhöra rikets råd och ha motarbetat mig varje gång
jag behöft pengar till kriget.»
»Då får I se till att göra dem till edra vänner»,
sade fru Ellen.
Konung Kristian skrattade och tömde ånyo sin
bägare.
»I är en klok kvinna, fru Ellen», sade han.
De talade inte vidare om saken, men konungen
drack med adelsmännen, tills han blev buren i säng.
Nästa morgon var han likafullt uppe och till häst för
att rida till Faaborg och därifrån till Haderslev. När
han höll på borggården och bjöd värdinnan ett sista
tack och farväl för visad gästfrihet, lutade han sig
ned mot henne och sade så att endast hon kunde
höra det:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
