Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Konung Kristian skrattade och klappade honom
på axeln.
»Du är en trogen tjänare, Ulrik», sade han. »Nu
skall du säga mig, om du tycker, att jag ånyo skall
träda in i det heliga äkta ståndet.»
»Ja, det tycker jag», svarade Ulrik med
eftertryck. »Det eders nåde har för sig med Karen är inte
bra varken för eder eller för henne.»
»Nå ja», sade konungen, »det bleve väl värre för
henne, om jag toge mig en gemål.»
»Ingalunda», sade kammartjänaren, »då kunde hon
inträda i ett passande äktenskap och allt vore godt och
väl.»
»Du kanske redan har en man åt henne?» frågade
konung Kristian.
»Ja, det har jag», svarade Ulrik Bödtker. »Min
systerson Frans vill ha henne, om bara eders nåde vill
ge henne en ordentlig utstyrsel.»
»Då är ju allt klart med Karen», sade konungen och
skrattade. »Ack, lille Ulrik, du är en förslagen karl
och har inte för inte levat ditt liv bland hovmän och
diplomater. Det är inte första gången du gjort mig
vid godt humör, när riksråden plågat mig.»
»Jag tackar eders nåde», svarade Ulrik.
»Då är alltså Karen klar», fortsatte konung Kristian.
»Då återstår det bara mig. Och du skall veta, Ulrik,
att det är ingen brist på brudar. Fru moder och mina
systrar ha fullt upp med tyska och franska och
engelska prinsessor. Min moder kommer varje gång hon
gästar mig dragande med en vagnslast porträtt. Men
jag vill inte ha någon av dem. De tre prinsar, min
högtsaliga drottning skänkte mig, äro alldeles nog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
