Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Lita på mig och gör som jag säger», sade han.
»Oå ned i stallet med Thomas och Vilhelm. Ulrik
går med mig.»
Ett stycke ned i trädgården stötte konungen på
Abelone, som reste sig från bänken, där hon satt, och
bara neg och neg.
»Är I Kirstine Munks amma?», frågade han.
»Ack nej, eders nåde», svarade Abelone. »Gud
har nekat mig en man, så att mitt bröst icke kunnat
mätta något barn. Men jag har skött fru Ellen, när
hon var liten, och efter henne jungfru Kirstine.»
Konungen räckte henne en daler.
»Var är hon ?» frågade han.
»Om eders nåde går rakt fram så långt vägen går
och sedan till vänster, så kommer I under de höga
lindarna», sade Abelone. »Om inte jungfru Kirstine
redan är där, så kommer hon säkert snart, ty det är
hennes älsklingsplats i trädgården. Hon sprang ut på
gärdet, när hon fick höra, att eders nåde skulle komma.»
»Är hon rädd för mig?» frågade konungen.
»Ah, visst inte», svarade Abelone. »Hon var rädd
för att fru Ellen skulle skicka bort henne, som hon gjort
de andra gångerna, eders nåde varit här. Men om I
säger till fru Ellen, att jag sagt det, så kör hon mig
från min plats.»
»Lita på, att jag ingenting skall säga», sade
konungen. »Nu går jag, och om lyckan är god, hittar
jag väl de höga lindarna och jungfrun under dem.»
Han gick ett steg, men stannade igen.
»Ulrik», sade han, »sätt dig hos denna dygdesamma
kvinna, som aldrig fått någon man, fast hon säkert varit
mycket fager i sina unga dagar.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
