Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tala, men så otydligt, att de knappast förstodo vad han
sade.
Läkaren förklarade att han hade fått hjärnskakning,
och de officerare och hovmän, som voro församlade,
blevo eniga om att föra honom bort så fort det var
möjligt. De lade honom i en vagn och körde honom till
Petershagen längre upp vid floden. Hovmännen redo
väpnade på båda sidor om vagnen och livregementet
marscherade bakom.
När de kommo till Petershagen, var konung Kristian
så stark, att han steg upp och stödd på Wolff von
Buchwald gick in i en borgares hus. På slottet nekade
de att mottaga honom under förebärande av att det var
fullt med flyktingar från trakten och deras ägodelar
där. De trodde, att hans saga var all.
Dagen därpå seglade han uppför floden till Hoya
och därifrån till Verden.
Under tiden hade ilbud afsändts till Danmark, och
så snart det var möjligt kom prins Kristian.
»Varför är inte fru Kirsten med?» frågade
konungen, som redan satt upp i sängen och höll på att
förgås av att nödgas vara overksam.
»Det vet jag ingenting om», sade prinsen. »Jag
skyndade hit ned så fort jag fick bud från eders nåde
och tänkte inte på något annat.»
Konung Kristian vände huvudet mot väggen och
teg. Och varje gång han hörde larm på gården, frågade
han, om det var Kirstine.
Budet hade träffat Kirstine Munk likaväl som
prinsen. Hon var på Skanderborg och reste genast till
Dalum för att rådgöra med modern.»
»Jag reser inte dit», sade hon. »Lever han, så får
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
