Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
turer. Hon förstod inte, att han kunde ha tanke för
sådant nu efter kriget och efter allt bråket med
Kirstine. Hon gav akt på varje minspel i hans ansikte
och kom med antydningar, som han inte brydde sig
om, och suckade från morgon till kväll.
Sedan gick hon in i frustugan, där Vibeke och
Anna Marie voro. Hon hade tagit dem i sin tjänst
efter det Kirstine kört bort dem, för att de inte skulle
fylla hela riket med skvaller. Hon förhörde dem ånyo
om allt, de hade hört och sett, frågade dem återigen,
om de trodde, att konungen misstänkte fru Kirstine,
och fick ständigt samma svar, att om inte konungen
hade reda på förhållandet, så var han den enda vid
hovet, som var okunnig om det.
Slutligen kunde fru Ellen inte hålla ut längre i
denna ovisshet.
En morgon, när de gingo i parken, omtalade
konungen för henne sina planer om ett nytt slott. Hon
måste erkänna, att det skulle bli ett furstligt slott och
sade det åt honom.
»Nåja», sade konung Kristian, »det är ju en
konungason, som skall bo där, om han också får nöja
sig med grevetiteln.»
»Eders nåde är sannerligen mycket frikostig mot
Kirstines barn», sade fru Ellen.
»Det kommer sig väl därav, att de också äro
mina», svarade konungen kort.
»Ack ja, ja», suckade hon.
Konung Kristian stannade och stötte käppen hårdt i
jorden.
»För tusan plåtar, Ellen, vad jämrar du dig för?»
sade han. »Jag hör ingenting annat från dig än suckar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
